[yannis]

Siesta på Fourni.

Så lägger man sig och tar siesta. Ligger och lyssnar på vågorna som brusar nedanför. Lyssnar en halvtimma men kan inte sova.
Jag vänder mig på rygg. Tittar upp i taket där horhusfläkten finns. Och börjar filosofera. Över dom människor vi har mött på Fourni under årens lopp. Första gången vi kom hit var för 12 år sedan.
En del av våra vänner finns inte längre kvar. Kanske flyttat någon annanstans. Kanske avlidit. Men många finns kvar och dom ser oss som återkommande gäster och hälsar jasas på oss.

Vi tycker om att prata med Nikos servitör. Han kom från Pakistan för 5 år sedan. Läser (distans?) på något universitet på vintrarna. Nikos säger att ”he is a very good man”. Han har fått ett bra liv här på Fourni.

Öns före detta A-lagare har vi inte sett till. Han kom ofta gormande och vinglande och varje kväll låste dom in honom i en skrubb. För 2 år sen hade han blivit prydlig och nykter. Idag fick vi veta att han låg på kyrkogården sen en tid tillbaka.

Fiskaren, som även drev ouzeriet vid hörnan. Han och makan försökte få barn i 12 år. Till sist lyckades det. Det barnet riskerade att bli sönderkramat. Befolkningen på ön var så glada över denna nedkomst.

Ja, på så sätt ligger jag och tänker på dom människor vi känner här.
Jag tänker också på att vi träffat en del Kalimeravänner här, trots att det är en så liten ö. Cia, Kari, Inkfish, Susie. Jag har säkert glömt ett par stycken. Och många andra här på forumet har varit på denna ö.
När vi skrev vår första reseberättelse avslutade vi med: ”Till denna ö kommer vi att återvända till”. Och det har vi sannerligen gjort.
Nu är siestan slut för denna gång.
Birgitta.