Tack Kari och KR
Överhuvudtaget tycker jag mig ha mött och sett många fler gamlingar den här gången. Och på kyrkogårdarna la jag märke till att många som var begravda hade levt till väldigt hög ålder.
Trots att livet på öarna ofta verkar så hårt, och trots att sjukvården ofta verkar dålig - så lever man tydligen länge på grekiska öar. Uppenbarligen är det något i livsstilen som fungerar.
Jag träffade en dam i Chora där hon satt på en kyrkmur och pustade, stödd på sina två käppar. Jag frågade om hon behövde hjälp men nejdå, hon hade 81 års vana av att gå i de här trapporna, förklarade hon. Hon skulle till Aten till sina fyra barn över vintern, sedan skulle hon tillbaka till sitt Chora. Och på sommaren brukade barnen komma till Amorgos, familjen hade fem hus där, ett för damen och ett för vardera barnet.
Hon såg så frisk och nöjd ut trots att hon var så gammal, hon verkade leva livet precis som hon ville.
(Och det är otroligt vad mycket berättelse man kan få ut av de där snabba mötena. Vi gick kanske 10 steg tillsammans och under tiden hann hon berätta allt det där. Hon var så fin.)
Kari - jag kan nog inte minnas något sådant från Tinos. Det kanske är det här gamla Amorgosparet du tänker på?