När jag läste detta så tänkte jag särskilt på de två franska kvinnor jag mötte på Amorgos De hade aldrig vandrat förut och tänkte (liksom jag) att Amorgos var perfekt för att börja med detta. Skillnaden var väl att jag tänkt mig en enkel vandring i sällskap med nyfunnen väninna till Langada och Tholaria. De skulle till Stavros som förstagångspromenix eftersom de hört så mycket fantastiskt om den vandringen.
Dagarna innan hade vi varit i klostret och mött några belgare (tror jag de var) de var vana vandrare och brukade gå bl.a i alperna. De hade varnat oss för Stavros eftersom stigen på sina ställen var så smal och nedgången.
(Hur det är med det kan jag inte svara på själv eftersom jag aldrig gått den och jag har i efterhand förstått att många inte alls tycker den vandringen är så farlig.)
Den grekiske affärsägaren jag stod och pratade med tittade på kvinnorna uppifrån och ned och så skrattade han och sa
- Ni måste byta skor först. Ni har väl andra med er?
(De hade flip flops på fötterna.)
Kvinnorna tittade frågande på honom och sa
- What do you mean?
De hade alltså tänkt vandra dit i flip flops. Tjohej!
Och lite så kan det ju lätt bli med en så vacker plats som Amorgos när det vilar ett romantiskt skimmer och går goda vindar över hela ön. Det är lätt att bli tagen för stunden och missbedöma eventuella faror.
Amorgos har ju många lättare stigar också (även om jag bara gått ett par av dem själv). Och de stigarna var perfekta att börja med. Rekommenderas verkligen även för nybörjare!
Nu får vi se när jag kommer dit i september om jag vågar mig på vandringen från klostret till Egiali. Det ska bli intressant, men är branten i början för brant så börjar jag grina och går hem haha.
