[Marianne]

Ja Riitta, det med Parios, det kan jag fortfarande tänka på ibland - TÄNK att han skulle vara där JUST när DU var där!

Min konstiga upplevelse kommer här:

Det var sommaren 1992.
Skulle på semester till Skyros, hade pratat med en kollega och fått rekommenderat ett smultronställe – "MEN man kan bara komma dit om man sitter i hamnbyn Linaria och väntar till fåraherden Manolis, som hyr ut några enstaka och mycket spartanska rum i Agios Fokas, kommer in med sin lilla fiskebåt för att handla" hade kollagan berättat.
Hmmm, det var ju inte lätt att veta om han skulle handla den veckan vi var där.
Telefoner, elektricitet, mobilos? Glöm det! Det här var 1992.

Vi hoppade på bussen i Linaria och åkte upp till Choran, gick runt för att hitta rum – men det var inte så lätt. Hittade inget. Blev hungriga, satte oss på första bästa mysiga lilla taverna, Sisifos, och åt en välsmakande måltid. Så tittade jag upp på mannen som satt PRECIS BREDVID maken! MEN DET VAR JU FÅRAHERDEN FRÅN AGIOS FOKAS! På stolen precis bredvid maken! Jag kände igen mustaschen och glimten i ögat från korten som kollagan hade visat. Det var ju inte klokt.

”Kära make” sa jag ”precis bredvid dig sitter Manolis!” – och i samma sekund jag viskade hans namn, så möttes våra blickar, och sen var det inte långt till fiskebåten nere i Linaria, båtturen längs kusten och rummet som strax borstades ”rent” till mig, maken och dottern.

I tre dagar bodde vi där, åt den maten som frun i huset lagade till familjen, levde långt borta från stress och civilisation.

När vi skulle därifrån, hade Manolis åkt till fastlandet för att fixa någon pump, så vi fick GÅ till närmaste lilla by, Atsitsa, 7 km, med ryggsäckarna på ryggen………, men det är en annan historia……

Marianne