[BaiChi]

Hej
jag har läst kväll/halvtid på Stockholms universitet och tyckte det var jättebra. Nu gillar jag ju grammatik och har lätt för det och även lätt för stavning. Däremot brukar jag tycka det är svårare att bygga upp ordförrådet när man kommit en bit. Då gäller det nog att prata och läsa.

Vad gäller stavningen är den inte så svår. Det är några ljud som ställer till eftersom man kan skriva dem på flera sätt. ex å-ljudet med omikron och med omega. Man kan kanske ha hjälp att veta att förr var omega långt och omikron kort.
Sedan kan man skriva e/ä-ljudet både med epsilon och med alfa+iota.
Och det knepigaste, i-ljudet som kan skrivas på fem sätt: iota, ita, ypsilon, omikron+iota, epsilon+ita

Den här knepiga stavningen är ju historisk. Så jag brukar liksom tänka på de gamla uttalen när jag lär ett ord. Eller på motsvarighet i svenska/engelska ex
τηλέφωνο uttalas tiléfånå = telefon (telefåån) och då tänker jag att eftersom första i-ljudet motsvaras av e-ljud/bokstav på svenska så ska man skriva med ita som var ett långt e förr. och eftersom å:et i svenska ordet är långt så ska det vara omega. haha. Lite såna grejer tänker jag på. Och när jag lär mig ett ord brukar jag läsa det med olika uttal: ett riktigt uttal och ett "gammaldags" samma exempel: tiléfånå=riktiga uttalet och så teelefåånå det "gammaldagsa" uttalet eller stavningsuttalet.
Många ord och orddelar finns det ju som är inlånade till svenskan från grekiskan men med det "gammaldagsa" uttalet. ipsilon = y, epsilon+iota: nu i, förr ei osv

Sedan lär man sig till slut också att vissa ändelser har en viss stavning så man får en slags känsla. Men som tröst kanske man kan ha att säkert inte alla greker stavar rätt heller på de här knepigheterna.