Jag skriver alltid resedagbok, för vår egen skull. Förr eller senare kommer någon i familjen med frågan: "Vad hette den där restaurangen där..." eller "I vilken av byarna såg vi..." eller något sådant. Och då och då går man tillbaka och läser om någon resa vi gjorde för ett par år sedan, och minns...
Skön läsning under kalla, mörka vinternätter.
Jag skriver vad vi gör, var och vad vi äter, vad vi köper och vad saker och ting kostar, vilka vi träffar, vart vi åker, om det händer något speciellt (se historien om Pisshunden i mitt resebrev från 2004, t ex. Sådant vill man komma ihåg!
) etc. Inte minst ger det mig något att göra när jag ligger och solar
.
När man sedan kommer hem och ska skriva ett resebrev, blir dagboken ett bra underlag. Sen gäller det att göra något av det, för att bara skriva av dag för dag blir tråkig läsning.
Och som sagt: ta massor av bilder! Jag tar alltid för få, och ångrar mig efteråt när det är för sent.
Karin
med 38 dagar kvar till Karpathos
