Sv: Ett nytt liv vid vägens ände
Hej alla vänner på Kalimera,
Så är vi då här igen, i Sigri vid vägens ände. För att få lite solterapi och lugn efter den gråkalla hösten och hektiska julen.
Efter lite regn är de trädlösa kullarna häromkring alldeles gröna. Kringströvande får och getter syns som vita prickar. Mängder av svamp ploppar upp ur marken. Januari är en härlig tid!
Ett halvussin dagar in på det nya året upphör emellertid lugnet för ett slag. Då firar vi Johannes Döparens dag. Det är då de unga i byn hoppar i hamnbassängen för att hämta upp ett kors, som Papas Prohoros kastat däri. I fjol hände det för första gången i Sigris historia, att en av byns unga flickor ingick bland de badande.
En vecka senare blir det bröllopsfest! En av byns mer ihärdiga fiskare och ungkarlar skall gå åstad och gifta sig med sin stora kärlek, hon som dagligen förestår kafeterian vid Muséet över den Förstenade Skogen.
Efter bröllopsakten i Moskén med avsågad Minaret, dvs byns kyrka, blir det middag på Ioannis restaurang. Han har tyvärr fått EU-bidrag till att renovera sin restaurang, varigenom mycket av den charm som beskrivs i vår bok har gått förlorad. Men på Ionnis själv biter inga bidrag. Han är lika charmlös som han alltid varit, som tur är.
Vidare kan det meddelas att Presidenten har ett nytt hus till salu, om någon är hugad på att kasta sig ut i ett liknande äventyr som vårt. Priset är behagligt, utsikten bedårande och som alltid:
"It´s worth reaching the end"
Mikael
|