Tänk vilken kraft och vilket mod Gardell har som kan förverkliga sina tankar och göra denna serie! En människa som i allra högsta grad levt mitt i allt ihop med både glädje och en oerhörd sorg när vänner runt omkring började dö. På något sätt känner jag att många människor till viss del får upprättelse genom serien och att det inte längre är en skam av vara homo. En del människor har ju fortfarande förutfattade meningar, men det är ju deras bekymmer...