[Rojo72]

Länge sen jag skrev något här nu men var det bara jag som tyckte Masses (?) inlägg från början av tråden om den romantiska flygresan utan barn och med lugn transport till nåt mysigt hotell (fritt citerat) lät helt underbart? Tänk att få en lugn, avkopplande semester utan massa skrikande barn och bara kunna ägna sig åt den man tycker om i lugn och ro?

Det är ju egentligen precis samma sak som att jag tvivlar på att ni som reser med era småbarn bokar in er på hotellen som beskrivs som "ungdomshotell" eller "mitt i nöjeskvarteren"? Eller att den som vill ha hålligång inte åker till Schinoussa? Vi gör olika val för vår semester för att ha störst chans att få ut det vi vill ha av den. Förra året åkte jag på charter med min syster, svåger och deras 4-åring. Vi hade en underbar barnsemester med stoj och skrik och mycket poollek. Det var rätt prio då. I år åker jag och flickvännen till Paris och jag hoppas kunna undvika barn i största möjliga mån. Är det så provocerande?

Kan fylla på trådskaparens "sparka på ryggstödet" med att jag tycker det är irriterande nog med en bussresa i Sverige med en tvåbarnsfamilj på raden bakom där ena ungen, i 6-årsåldern konstant pratar, frågar och ska ha uppmärksamheten. Ja, jag VET att många barn är sådana men det är ÄNDÅ irriterande när man vet att man inte kommer undan dem på 3-4 timmar.