Ja du säg det! Kanske inte det bästa ryktet och att det finns mycket som händer där men fortfarande så har vare sej jag eller min fästmö några problem med det, eller så är vi inte så känsliga av oss. Det var betydligt värre och farligare i Moskva under 90-92 som jag var där. Vi åkte mellan St. Petersburg & Moskva dag som natt och alla varna för den så kallade maffian och att man inte skulle stanna var helst under nätterna men samma där det blir gärna upp blåst lite extra. Vi stannade och åt mat efter vägen och skojade med folk och spelade 50 tals musik för dom och dom va hur trevliga och generösa som helst. Men du vännen! Vi kan ta oss en sväng där någon kväll så kan vi fika så får du själv se att det inte är så farligt.
Du ser va upp skruvat det blivit ut av bara vårat första inlägg och då har vi inte ens kommit till Omonia.
Mitt första möte med Omonia var en dag under 2002 som jag var ute och letade lägenhet. Jag hade många svenska vänner då som ville hjälpa mej genom att visa mej till några slags företag där man skulle registrera sej och betala en viss summa för att dom skulle leta efter lägenhet åt mej men vad hände! Det ända dom gjorde var att själva titta i tidningen och ge mej telefon numren till värdarna.
I alla fall så stod jag och åt lite mat på Everest då jag började tala med en tjej som stod där.
Hon förklarade att hon var grekiska men tyvärr prostituerad vilket jag påtalade att det inte störde mej. Jag förklarade min situation för henne varpå hon sa till mej att dom svenska vännerna jag hade bara lurade i mej en massa och att det räckte med att köpa en tidning och ringa till värdarna själv.
I vilket fall så gick hon och köpte en tidning och vi gick till ett Cafe för att ta en fika och ringa.
Det slutade med att jag fick en lägenhet samt att hon eller som hon hette Sofia betalade fikat och tilltugget efteråt.
Jag frågade varför? Hon svarade att jag är ny i hennes land och att man inte ska dra alla över en kant utan det finns folk med hjärta i kroppen. Det va det finaste jag hört och jag har aldrig mött något sådant i Sverige tyvärr.
Efteråt så träffades vi ett antal gånger och jag lyckades övertala henne att sluta med vad hon gjorde för hon va värd något bättre.
Jag träffade hennes föräldrar och dom tackade mej så mycket för att jag lyckats få deras dotter att ta sitt förnuft till fånga.
Jag skulle nog börja skriva romaner eller vad tycker ni.
Ha det bäst alla här på Kalimera.
