I vinter har vi – förutom att mata fåglar i skogen – matat fåglar på balkongen. Fast man inte får. Nu har de flesta balkongfåglar hittat annan mat. Endast en söt liten blåmes stannade kvar. Förra veckan visade det sig att han hade träffat en blåmestjej. Han visade stolt upp sin restaurang (vår balkong) för sin nya kärlek. Hon föll direkt. Man kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Så det är bara att fortsätta mata så han får behålla henne. För säkerhet skull har vi satt ut ett fågelbad också, som används flitigt (Vi måste byta vatten flera gånger per dag då de bajsar i vattnet. Fåglar är svåra att få rumsrena.)
Vad vill jag säga egentligen? Jo, alltsedan blåmeskillen träffade sitt livs kärlek så kommer han hit ensam en stund strax innan solen går ner. Det gjorde han aldrig tidigare. Nu sitter han och filosoferar till solnedgången varje kväll. Han kommer cirka 15 minuter innan solen går ner, och sticker när den gått ner.
Undrar vad han tänker på? (Bilden är tagen genom fönstret, därav den kassa kvalitén.)