Citat:
|
Ursprungligen postat av Elisabet
Satt och funderade på vad det är som gör att men upplever en grekisk stad som charmig - och vad det är som gör att man tycker att en del städer inte är det. (Jo det finns sånna också!!  )
Gränderna, butikerna, hamnen, nånting i atmosfären... ja det är sånt som man oooosökt tänker på.
Det skulle vara roligt att få höra några charm-definitioner. Och kanske några anti-charm-dito också |
Hej!
Jag tycker att charmen här nere är trafiken (skrev det i gamla forumet också), alla bilar som parkerar på dom smala trottoarerna så att man tvingas promenixa ute i gatan. Och där kommer då det vackra ljudet av mopeder utan ljud-dämpare som svischar förbi i 80 knyck riktigt nära så att man känner fartvinden samt doften av "hår-pomadan" från förare och passagerare (oftast två kaxiga tonårskillar med svart spretande frisyr).
Vidare alla i sol-ljuset glimmande tomma Pet-flaskor som ligger och guppar i vattenbrynet tillsammans med allsköns annat skräp vid strandkanten. Lite överkörda duvor och katter här och var (trafiken är underbar och hänsynsfull!), samt om man inte är trött på ljudupplevelser så kan man ta en promenad och lyssna på spankulerande greker och det rika språket, räkna ordet "Malaka" du hör under en kvart, det blir många gånger!
Men det jag skriver ovan är egentligen bagateller!
Charmen med Grekland är att man jämfört med Sverige känner sig trygg här nere (trots byråkratiskt strul, interna uppgörelser familjer emellan etc). Det är bara att öppna första bästa svenska dagstidning och läsa om dagens rån-mord, kniv-överfall, våldtäkter, hotade bussförare, förstörda skolor etc.
Klart att det händer även här, men (vad jag tror) förmodligen bråkdelen så ofta som i Sverige (Sverige, ett land i förfall?)
Sedan finns det många svenskar som vi känner här nere som säger att skolgången är rena katastrofen, typ "rabbla och lära sig utantill-metoden" (inte minst religiösa ramsor, trots att barnet/föräldrarna kanske är av en annan tro eller inte alls troende) som var populär i Sverige under 60-talet. Dessutom (sägs det) ser man inte till den enskilde individens behov i skolan, utan alla skall "läras" upp på samma sätt. Undrar om det överhuvud taget finns en medvetenhet och förståelse för dyslexi i den grekiska skolan.
Men.. Det jag vet om den grekiska skolgången är bara hörsägen, eftersom jag och Git inte själva har barn.
Well.. För oss innebär Grekland i alla fall på det stora hela en livskvalitet som vi aldrig kan finna i Sverige, även om Sverige givetvis har en del fördelar gentemot Grekland, men dom väger lätt i sammanhanget!
Calle! (ska det inte sluta regna snart?! I dag har det verkligen varit Det Eviga Regnets Dag! Bra novellsamling av Ray Bradbury, läs den!)