Som ett mer generellt svar än de jag skrivit nyss, vill jag förmedla denna synpunkt:
Oavsett markareal, dvs den totala mängd skördade druvor en odlare kan uppnå totalt sett så finns några helt grundläggande regler. Druvorna skiftar oerhört mycket i kvalitet t.o.m i varje klase på grenarna. Vissa anses fullmogna medan vissa förblir helt outvecklade (t.o.m helt gröna druvor på en klase där kraftigt blå druvor dominerar). Ju fler druvor som förkastas och anses odugliga, desto dyrare blir därefter vinet på grund av att mindre mängd av förväntad skörd blir användbar. Detta gör att vinet blir dyrare av den enkla orsaken att druvmängden blir mindre och att tillverkarens kostnader blir högre. Tillverkningsutrustning, personal, markareal mm. blir dyrare med tiden och således priset till konsument i yttersta slutändan.
Viner som generellt sett har "sämre druvor" blir följdaktligen billigare till konsumenterna - "bättre druvor" genererar till slut mindre mängd färdigt vin i blivande högre prisklass på grund av tillverkarens naturliga syn på ekonomisk avkastning. Även vintillverkning har krav på sig att rent företagsekonomiskt ge ägarna en vinst som är värd att ta till sig. Hur ska annars tillverkarna av kvalitesvin världen över kunna fortsätta förse oss i Skandinavien med viner?
Hasse
