Citat:
Ursprungligen postat av Monica P
Inte för att jag är expert, men jag har tagit hand om ett antal bläckfiskar.
För att den ska bli mör och tuggbar slår man den först mot en klippa eller kajkant eller liknande sådär en femtio gånger, beroende på hur stor den är. Dessförinnan har man vänt ut och in på "huvan" och skurit bort vad som finns i den.
Om man kan dra isär lite mellan armarna behöver man inte slå mer.
Då gnuggar man den mjukt och ihärdigt en bra stund mot samma klippa och då kommer det ut ett segt skum. Detta sköljes slutligen och bläckfisken kan grillas , kokas, stuvas med lök, vad man vill.
Att hänga upp den kan nog ha att göra med känslan att den är lite äckligt hal att hantera.- Samt att locka kunder! Sen kanske en blöt bläckfisk inte brynes lika fint. Jag har aldrig ifrågasatt hängandet!
Om man har stora mängder att slå kan man knyta ihop dem till ett knippe och slå hela knippan samtidigt. Särskilt gnuggandet brukar ske på det viset.
Det finns till och med en slags tvättmaskin som används, men det räknas som fusk...
Om ni i hamnen ser en knagglig stenruta precis vid kajkanten kan det vara en plats där man brukar ta hand om bläckfiskarna.
Det är inget lätt arbete, tro mig.
|
Jag har förstått att man i princip bara slår färsk bläckfisk. Speciellt om man tänk tillaga och äta den ganska snart.
Anledningen till att man slår den hänger förmodligen ihop med den så kallade likstelheten. Bläckfisken består ju av en sammanhängande muskel och när den dör så bildas mjölksyra i vävnaden som gör den hård. Genom att slå bläckfisken så spräcker man muskelfibrerna så att mjölksyran lättare kan läcka ut. Vid solmörning så bryts helt enkelt mjölksyran ner kemiskt så att stelheten motverkas. Det fungerar i princip likadant som med en vanlig bit kött.
Det är mycket möjligt att fiskargubbarna först slår sin bläckfisk och sen låter den hänga nere på båten på en lina, taggtråd, båtsthake eller vad som helst fram till kvällen.