Tidigt i morse öppnade sig himlen över Galatas med omgivning och vräkte ur sig ett rejält regn. När jag steg upp för morgonkaffet hade det ovanligt nog regnat från sydväst och fönsterbrädan var blöt ända in till kaffeburken.
Jag borde svära ve och förbannelse över regnet, men efter de senaste dagarnas enorma pollenhalter känns luften underbart ren. Sällan har jag, och flera med mig, drabbats så hårt av de blommande olivträden och övrig natur. Apoteken säljer slut på luftrörsmediciner och allergitabletter, våra näsor är såriga av evigt snytande och rösterna kraxiga av hostande. Nu har det sista Sahara-dammet slagit sig till ro och luften är sval men fräsch.
Det är något kyligare i luften, runt +19, och vi har fortfarande ett tjockt molntäcke över byarna men regnet har avtagit. Fåglarna har rena smörgåsborden i olivlundarna och kvittrar glatt, den nyvända genomblötta jorden bjuder på uppskrämda läckerheter till både små och stora.
Uppe vid Galatas skola stojjar rastande barn i vattenpussarna och jag värmer vatten till morgonduschen på mekanisk väg.
Med lite tur blir det mer att göra i butiken idag, trots att de flesta bara intresserar sig för morgondagens väder. Jag svara så gott jag kan, men det är ju inte som meterolog jag är anställd...
Imorgon förväntas vädret vända till det bättre, vilket även jag hoppas på. Jag hoppas också på att de blommande olivträden gjort sitt för i år och låter mig andas normalt resten av sommaren.
Allergibov nummer 1.
De nu åtta dagar gamla valparna är välmående och börjar anta individuella färger. Än är det bara mat och sömn som intresserar dem, men de bryr sig inte om ifall jag stryker dem över ryggen med ett finger eller två.
I skrivande stund vågar sig solen fram bakom ett hörn på himlen. Kanske får vi det varmare under dagen.
//Kikh