Citat:
Ursprungligen postat av lugnagatan
Tvärtom verkade trafiken och strömmen av människor häftigare än en vardag. Det erfor jag där jag satt på min höga plaststol på kanten av en smal trottoar och drack det som vanligt sena morgonkaffet, vänd mot strömmen av fordon. Nu har jag funnit hur jag trivs att sitta precis mitt i kaoset på en hög stol som håller på att tippa ut på gatan. Med parkerade mopeder bredvid, och på den andra sidan trängsel, barnvagnar, turister, människor med handikapp, alldeles bakom ryggen tidningsståndet, med den minimala kiosken. Den ägs av min f.d. "rumsare" i Chania. Där står hennes barn.
Folk viftar åt förbipasserande busschaffören och bilister, som de känner, som stannar och öppnar dörren för hjärtliga tillrop. Gatusoparen manövrerar mitt i allt detta, parkeringsvakten rusar till, och visslar i sin "domarpipa" på någon som slarvigt ställt sin bil och förhoppningsvis sitter inom hörhåll.
Kanariefåglarna sjunger i kapp på väggen utanför djuraffären, personalen på gatucaféet är alltid lika artiga och leende.
|
Detta är något som jag älskar. Att vistas mitt i vardagsbruset. Dels som här i liten och trots allt ganska lugn omfattning i en mindre stad eller by, men också samma sak fast mitt i storstadens larm (gärna då Piraeus eller Aten) där man riktigt känner pulsen. Härligt!
Mats