Tack för alla berättelser. Det värmer.
När man läser så förstår man vilken stor del av vårt livt våra djur är. SÅ mycket glädje dom bringar. SÅ stor sorg och saknad (som man ju vet kommer) när tiden är över.
Det känns så konstigt. För bara två dagar sedan sprang hon runt här med sin "röda kossa" i munnen. Den var ett sätt att "prata". Var hon glad så sprang hon en runda med den. Var hon inte på humör så rörde hon den inte. Bara en kvart innan hon föll ihop hade hon den i munnen.
Citat:
Ursprungligen postat av Arne
Dock enades vi om att aldrig mera skaffa hund enär avskedet var så innerligt smärtsamt.
Arne
|
Så får det bli. För oss var Ebba speciell och så känner vi idag.
Men längtan efter den mest lojala lilla varelse man kan få, en kall nos, tassar mot golvet, någon som tröstar, härliga promenader och framför allt alla skratt kanske blir för stor någon gång i framtiden. Men inte nu.
P.S. Ebba var en blandning av Jack Russsel och Cairnterrier - med allt vad det innebär d.v.s mycket vilja!
