[Peter]

Ebba. Vila i frid. Hälsa till min Jacky... Jag höll honom i min famn -87... Och jag saknar och tänker på honom fortfarande. En Welshterrier som blev nästan 13 år.

Det är ett stort ansvar, en stor glädje och i slutänden en stor sorg att ta ansvar för ett djur. Det sista är tyvärr oundvikligt.

Jag har numera gått från hund till katt. De är ungefär lika busiga, olydiga och besvärliga som en hund. Men jag behöver inte gå ut med dem...

De fyller bägge 8 i år. Så förhoppningsvis har vi rätt många år kvar tillsammans. Men den frukansvärda dagen kommer förr eller senare att komma. Igen. Då gäller det att se tillbaka på den fantastiska tid man hade tillsammans.

Den frihet man vinner är en Pyrrus-seger. Man kommer alltid att sakna den där tassen, oavsett om det är hund eller katt, som söker kontakt.

Att ha djur i sitt liv är så oerhört berikande. Att de sedan kostar en halv förmögenhet att ha på Panget när man ska till Grekland är något man får ta...! Det betalar de lätt tillbaka med sin tillgivenhet och kärlek resten av året.

Jag lider med dig Deia. Tystnaden och tomheten är bedövande förstår jag.

Men det finns många där ute som längtar efter ett kärleksfullt hem...

Peter