Tack för gratulationerna
! Visserligen blev ryggsäckarna lite tyngre än vanligt men det gick att bära runt på dom. Att bli av med kaffet var en befrielse!
Vi får också försöka ge Paros en ny chans någon gång och se om vi trivs bättre då.
Det är en jobbig känsla när man upptäcker att man inte trivs på en ö och bara vill vidare. Innerst inne vet man att öns och invånarnas själ inte visar sig så snabbt och som regel brukar det ta någon dag innan man landar mentalt. Samtidigt som semesterdagarna är begränsade och dyrbara och man inte vill slösa bort dom på ett ställe som inte känns bra. Fin balansgång och ibland är det svårt att sätta ord på varför man inte trivs, vad det är som gör att det inte stämmer.