[UlfWiman]

Nu måste jag lägga mig i debatten med något positivt.

Tack till ”bläckfisken” som startade detta och ursäkta om jag är ”off topic”.

I mitt tidigare liv som 08-boende i Rågsved hade jag två bekanta, en vän och en granne som var romer. Min vän, man, fru och två barn var helt inlemmade i det svenska samhället. Han arbetade som säljare på Volvo och hon som städerska. Barnen gick i skola med föräldrarnas fulla stöd.
Vad som framkom efter många och långa samtal i deras kök var att de hade varit tvungna att bryta all kontakt med sitt förflutna inklusive sociala kontakter med släkten för att kunna leva sina egna liv. Detta inkluderade även byte av efternamn till ett mer svenskklingande. Sonen i familjen har jag fortfarande kontakt med via data och han(35 år) är gift med en svensk kvinna och har två barn. Vill inte kännas vid sitt tidigare liv som ”romsk” då han anser det som historia och tackar sina föräldrar för deras vägval i livet.

Den andra, min granne försökte leva sitt eget liv men bröt inte med släkten utan det slutade i katastrof. Med omhändertagna barn och social misär i allmänhet. Hon har suttit i mitt kök och berättat lite om sin situation. Hon ville så gärna, men ”familjen” ville annat. Hon kunde komma in och låna pengar av mig till mat och jag fick tillbaka vartenda öre när hon fick bidrag. Hon ville jobba och ha ett vanligt liv, men eftersom hon inte brutit med ”släkten” var det omöjligt. Här pratar jag om klädselval utan att nämna folkgrupp. Jag har träffat henne hemma i vanliga ”myskläder” med ett oroligt stirrande ut genom fönstret. ”Det kan ju komma någon”, och då kan jag inte se ut så här.

- Vem är ”DU”?
- Hur många lik i lasten har du?

Bara för att citera mig själv så har jag släktforskat till 1650-talet och enligt min pappa så är vi ”resande”. Invandrare från Belgien 1652 och därefter en helsvensk släkt ursprungligen från Östergötland. Den enda gemensamma nämnaren ur den ”Wimanska” släkten är att samtliga manspersoner från 1745 och framåt har beskrivningen i kyrkböckerna ”läskunnighet” mycket god och ”skrivkunnighet” mycket god. Jag har med andra ord ”anor”. Min förhoppning är att jag förvaltar detta väl och skriver så att folk tycker om det. Min dröm i ungdomen var att bli journalist, men jag blev tekniker(född sådan).

//Uffe