På stranden i perivolos på santorini förra veckan fanns dels thaimassörer, dels svarta killar som sålde krimskrams. De var inte påträngande alls, gick vidare så fort man avböjt.
Jag blev vid ett tillfälle vittne till en hård prutshow. Mamman till manolis, babis och spyros (varför lär man sig alltid namnen på badande grekiska barn inom 5 min? Jo, för att om inte de själva skriker på varann hela tiden så gör deras mamma det
) hade fått syn på en väska hon ville ha.
De stora kostade 25€ och de små 15. Så naturligtvis ville hon ha den stora för det lilla priset. Aldrig, var försäljarens utgångsbud.
I den ivriga träta som följde sjönk priset rätt snabbt. 23, 20, 19 - där bet säljaren sig fast.
Men köparen bara fortsatte mässa Jag har inte mer, jag har inte mer, titta här, 12€, 14, 15.50, 17... titta, jag har inte mer, varken i väskan eller plånboken.
När säljaren la 18 som sitt sista bud grävde köparen än djupare i väskan - och langade fram ett halvt paket kex!
Därmed var affären i hamn. Väskan gick för 17€ och ett halvt paket kex. Undrar vad Louis Vuitton, som verkligen inte hade gjort den där väskan, skulle säga om det
Så fort det var över var säljare och köpare riktigt kamratliga. När åker du tillbaka till Aten, frågade kvinnan, jaså i morgon? Då får du ha en trevlig vinter!
Det var faktiskt stor underhållning
