En mycket tänkvärd och bra artikel Anoula. Hoppas alla som läser den här tråden också läser artikeln.
Jag har ingen hemsida. Jag bloggar inte, jag twittrar inte... Jag har inget behov av att hänga ut mitt privatliv på nätet. Där allt jag skriver och publicerar finns kvar i evinnerlig tid... Även om jag ångrar och raderar det jag skrivit! Detta gäller ju även det alla skriver på Kalimera!!!
En av anledningarna är att jag tidigare under ett antal år har jobbat med datasäkerhet. Bl a det Engelska systemet MLS.
Det är nog få här som inser hur sårbara de flesta system är. Eller hur enkelt den information som läggs ut kan användas i felaktiga eller brottsliga syften.
Fast vi är ju några miljarder människor som har tillgång till nätet, och det ska ju en jäkla otur till för att just "jag" ska råka ut för identitetsstöld eller att någon såg att jag åker på semester och insåg att huset är tomt... Eller...?
Jag finns inte att finna på nätet idag. De få som skulle kunna söka på mitt namn hittar en symfonimusiker som tydligen är rätt duktig.... Men det är inte jag...
Jag var i Gbg i helgen som gick och träffade goda vänner som frågande sade att "Du finns ju inte på Facebook? T o m min gamla mamma är ju med...!"
Det verkar som att det börjar bli socialt oaccepterat att INTE vara med...? Man är tydligen lite konstig då? Det börjar verka som ett tvång att vara med där? Och det gillar jag inte....
Fast det slutar väl med att jag också reggar mig... Måste väl. För att inte verka totalt socialt inkompetent.
Jag förstår betydelsen av det sociala nätverk Facebook kan ge. Hitta gamla kompisar eller släktingar osv... Eller bara hålla kontakt. Men det har mindre betydelse för mig. De jag vill ha kontakt med har jag via mail, telefon eller Skype. Och helst genom besök. Speciellt när det gäller vänner utomlands...
Men den dag jag reggar mig kommer det att ske väldigt försiktigt...