Sv: Lite helgkul!
Jag har också en jakthistoria och den är fullständigt sann.
-Min far hade mark i norra Jämtland men jagade inte själv. Hans jaktlag med ett tiotal personer lät varje år någon sydlänning delta, jag förmodar mot betalning.
-Ett år kom för att delta en stroppig person söderifrån, med tjusiga kläder och dyrt gevär. Nätterna innan jaktstart bodde han hos oss och försökte imponera på farsgubben och grannar, de höll god min men jämtgubbar är inte så lätta att imponera på, som känt.
-Jakten ägde rum några mil in i norra Jämtlands skogstrakter, man övernattade i ett gammalt torp och levde primitivt lägerliv. Det blev väl en och annan sup på kvällen kan jag tro.
-Jakten brev lyckad och älgköttet delades sista kvällen upp i olika poster och lades i säckar som nästa morgon skulle hämtas med häst och vagn för transport till civilisationen igen. Den elegante gästen fick förstås sin andel i fina och mindre fina bitar att ta med till södern och visa upp för sina vänner.
Den snobbige jägaren sov hos oss även före sin hemresa och han ville ge min mamma en fin älgstek som tack för husrummet och började gräva i säcken efter en riktigt fin bit. Hittade bara bukdelar och benknotor...
-Under natten medan han sov brännvinet av sig hade de andra i jaktlaget bytt ut hans bitar...
Ett gott råd: försök inte att imponera på jämtgubbar. Det tar inte.
|