Vi har åkt den turen för några år sedan. Förmodligen en bra och trevlig båttripp om man inte gör som vi gjorde
. Till historien bör tilläggas att det var i maj månad.
Det började med att vi kollade dom olika båtarna och vi jämförde priserna och tog den billigaste. Det här var en tråkig plåtbåt som inte var fräsch någonstans visade det sig. På morgonen för avfärd hoppade vi på båten och gled iväg, (vi kan max ha varit 20-25 st sammanlagt på båten, alltså långt från full). När vi såg att vi knaprade in på Marco Polo och sedan även gick om ganska enkelt kände jag ett litet "YES, vi får ut mer av våran dag än dom" och då även till en billigare penning. Jag satt och tittade på var dom lika stoppen skulle vara och såg fram emot det första stoppet som skulle vara platsen där den blå lagunen är inspelad. Sen skulle båten gå runt Antipaxos för att stanna på ett par olika ställen innan det var dags för ett stopp på Paxos.
Vi glider in mot det första stoppet, vilken lagun! Härligt, så där blått ni vet så att man tror att man ska bli blå om man hoppar i.
Då vänder båten. Kaptenen kommer ut från sin hytt med en bister min och säger: Vi får inte åka in längre än så här pga diverse förordningar (ok, tänkte jag, det låter väl vettigt, men stäng av och släng i ankaret nu då).
Nu kommer nästa plump: Normalt brukar vi ankra här och bada från båten, men eftersom det ännu är så kallt i vattnet så gör vi inte det idag. Vi kommer inte heller att göra den vanliga turen runt Antipaxos, utan vi åker direkt till Paxos och så får ni vara där hela dagen!
Ridå!
Så trampar han tillbaka leende in i sin hytt och stänger dörren, drar på med sikte på Paxos. Inget fel på Paxos, mycket fin ö osv, men det var liksom inte det vi hade ställt in oss på.
Vi kommer in i hamnen och börjar strosa iväg, vad vi förstår så finns det ingen bra strand inom räckhåll. Så vi får nöja oss med en lite plätt till strand i utkanten av den andra änden av byn. Den fick vi dela med i princip resten av passagerarna, lite locals, med deras hundar. Hundarna verkade även använda denna lilla strand till toalett. Vi "stog ut" i kanske drygt en timme innan barnens gnäll på äcklig strand blev för mycket. Sen blev det att strosa runt i byn resten av dagen, och ångrar oss att vi var så dumsnåla att vi inte åkte med Marco Polo istället. Utan barn hade det kanske inte gjort så mycket, man hade lätt kunnat fördriva tiden på olika tavernor
. Nu blev det mest en lååång väntan på att åka tillbaka, och hur vi ska undvika alltför mycket gnällande från dom mindre.
När det så äntligen blev dags att åka, klockan är slagen och vi väntar på att vi ska åka iväg så händer ingenting
. Efter något som känns som en evighet så kommer kaptenen på vanligt manér och ställer sig för att prata till sina passagerare och förklarar med sin numera välkända bistra min: Det är så att dom har räknat fel och bränslet räcker inte tillbaka till Parga! Men nu har han haft vänligheten att prata med båten bredvid och vi kan åka med den hem. Och detta utan att vi behöver betala extra!! (hör och häpna
).
Äntligen är vi på väg tillbaka! När vi har åkt ungefär halva sträckan så säger våran äldste son som är en skarpögd kille, DELFINER! Och mycket riktigt det dök upp delfiner lite här och var, precis i båtsvallet och även långt bort
. Detta spred sig som en löpeld på båten och alla passagerarna står på några sekunder på samma sida av båten och spanar. Jag tittar ner på en i besättningen som dystert skakar på huvudet åt alla galna turister.
När vi kommer fram, senare än beräknat, så ligger redan Marco Polo i hamn, då tänker jag, vilken tur att vi var snåla annars hade vi aldrig fått se delfinerna
!