Hej igen,
kul att nan laser aven om det inte ar fran Grekland!
Jag forsokte ata lunch pa the Greek place i dag (personal som pratade grekiska, grekisk musik och fantastiskt frasch och fin mat pa tallrikarna) men dar var knokfullt sa jag fick ga vidare.
Det ar ett aventyr att bestalla mat har. Oftast star bara de indiska namnen pa matratterna pa menyn och nar jag fragar vad det ar begriper jag sallan svaret
. Indier ar ju bra pa engelska men efter en vecka har jag fortfarande inte lart mig forsta den indiska accenten. Sa det som kommer in pa bordet ar en overraskning varje gang
Lunchen i dag var den forsta mat jag fatt som inte varit supergod. Den var sakert valdigt vallagad men jag tyckte bara inte om smaken. Malai kofta, det ska jag lagga pa minnet for det vill jag aldrig raka ut for igen.
In kom tva avlanga sma bullar som simmade i tjock vit sas, toppat med russin och cashewnotter. Hade jag inte lyckats uppfatta "cottage cheese" nar jag fragade vad det var hade jag dott for da hade det lika garna kunnat vara fartestiklar (fast det var pa vegmenyn, nar jag inte alls kanner igen namnen haller jag mig till den for att slippa extremt obehagliga overraskningar
)
Ikvall har jag atit pizza! Lonely planet rekommenderade Little Italy nere pa stranden och jag kan bara halla med, det var den basta pizza jag nagonsin fatt. Tunn, sprodseg botten med tomat, ost, oregano, champinjoner, persilja och vitlok, graddad i vedeldad ugn. Sensationellt gott och kostade 32 kr.
Tillsammans med forsta kvallens middag i Calangute toppar pizzan matupplevelserna hittills. Plantain leaf i Calangute ar valdigt indisk, personalen forstod nastan ingen engelska sa jag chansade pa thali for det visste jag ungefar vad det var.
Thali ar en platbricka med en skal ris i mitten och olika sorters brod att doppa i de smaskalar som star runt om. I mitt fall var det 6 eller 7 smaskalar och det var fantastiskt gott. Hela middagen med vatten och dricks kostade 17 kr...
Enigma, du har gjort en mycket tuffare Indienresa an den jag gor just nu. Goa ar Indien light sager de och jag ar valdigt glad att jag borjade med det. Jag har sett alldeles tillrackligt med skrap och fattigdom for att vara nyborjare.
Jag tror att det var tredje kvallen som jag fick spader pa mig sjalv over att ha nobbat sa manga tiggare. Jag satt pa en bar och tog en ol efter maten och sag att det satt en tiggarkvinna runt hornet, hon satt i hornet vid en vagkorsning i den dar galna trafiken som det var i Calangute.
"Nar jag gar ska hon fa lite pengar" tankte och jag att laddade med nagra sedlar i fickan. "Men bara om hon inte har en drogad bebis i knat, da kan jag bara inte..."
Nar jag sen passerade sa sag jag ett lag en liten utslagen bebis och sov framfor henne - pa marken, nan knapp meter fran trafiken. Och kvinnan sjalv var bara en liten flicka, sag jag nu, hon var formodligen storasyster.
Jag gick forbi i panik med pengarna kvar i fickan, jag kunde ju inte ge till smabarn som foraldrarna utnyttjade sa cyniskt. Men forresten, vem var jag att avgora det, det ar klart att hon borde fatt mina rupier for hur det an var sa maste ju familjen ha behovt dem.... Men jag kan val inte vanda eller jag det??
I det laget fattade jag latt hysteriskt beslutet att leta upp den dubbelamputerade unge mannen jag hade passerat flera ganger, han aker runt pa en liten platta med hjul och forsoker fa pengar. Enligt apollos informationsmaterial finns inga som helst handikappbidrag i Indien, de handikappade som inte kan jobba ar alltsa helt beroende av andras valvilja.
Innan jag hittade honom traffade jag pa en mycket gammal kvinna som jag tryckte en sedelbunt i naven pa. Hon valsignade mig till tack.
Sen fram med nya pengar och da hittade jag mannen pa rullplattan. Visst nej, det var inte han, det har var en man som bara hade ena benet amputerat - och han blev sa oerhort tacksam for dem...
Efterat kunde jag konstatera att vad de fatt var 12 spann. Tillsammans
