[yannis]

Debacle. Del två.

När man har Arne till följeslagare är det inte svårt att gå vilse.
Jag vill inledningsvis säga att jag för många år sedan slutade föreslå vägval, han tror mig inte.

1. Första resan till Grekland och Kreta med charter i två veckor. Sent på natten anlände vi via charterbuss till vårt lilla hotell i Platanias. Kvällen därefter gick vi upp till huvudgatan från vår lilla tvärgata för att inta middag. När vi kände för hemgång började vi leta efter vår lilla tvärgata. Vi hittade den inte. Haffade en taxi på huvudgatan och hoppade in. Chaffisen körde cirka tjugo meter längs huvudgatan för att därefter genast svänga ner på en sidogata, och efter tio meter var vi framme..
Resten av semestern hittade vi hem själva.


2. Vi anlände till Lipsi en förmiddag. Nere i hamnen ”slogs” Arne med dom kvinnliga rumsraggarna. Lite senare vid bankomatbunkern träffade han en trevlig rumsraggare försedd med moped. Följde med henne upp till pensionatet och godtog förslaget på logi. Arne lämnade kvar kameraväskan i studion och tog promenaden ner till hamnfiket för att hämta mig. Så åter, men det var lögn i H-e att hitta pensionatet. Jag var ju tvungen att förlita mig på honom. Efter mycket hirrande och virrande hittade han till slut pensionatet. Dagen därefter lämnade vi Lipsi…

3. På Rhodos bodde vi vid ett tillfälle på Kamiros pensionat nere i nya staden. Det var ett riktigt skruffeställe med ett antal mycket enkla rum mest avsedda för gästarbetare. På aftonen, just innan skymningen, skulle vi gå upp till gamla staden för att äta middag. Arne tog en underlig väg, jag sa ingenting. Efter en halvtimmes vandring var vi tillbaka där vi startade…
Vi började om och då lyckades vi bättre. Hem tog vi dock taxi.

4. En sen kväll anlände vi till Heraklions flygplats. Vi kom från Rhodos.
Taxi från flygplatsen in till staden. Föraren ville propsa på oss ett speciellt hotell han vurmade för, men vi ville hitta ”vårt” hotell. Det slutade med att föraren ändå satte av oss utanför sitt hotell. Det hotellet visade sig nu vara fullbokat. Vi började då vandra i natten. Heraklion är inte så trevligt- förutom bussterminalen- och inte bättre på natten. Arne bar och bar våra ryggsäckar. Slutligen fann vi ett hotell, men när vi stegade in visade det sig vara en lokalradiostation. Vi bröt nog killen med hörlurar och mikrofon i direktsändning som han skrattade.
Till slut hittade vi ett hotell med lediga rum. Dubbelt så dyrt som vårt hotell vi aldrig fann. Problemet var dock att de krävde att vi skulle lämna vårt Visakort i receptionen. Vi vägrade och fick till slut betala med kontanter i förskott i stället.

5. Vid våra resor på Kreta har vi ofta åkt buss Chania- Rethymno- Heraklion- Ag Nikolaos och omvänt. Denna gång skulle vi ta bussen Chania- Rethymno. Våra svenska vänner, boende där, brukade alltid möta upp vid bussterminalen och lotsa oss till deras bostad. ”Vi tar en taxi in till centrum och så promenaden hem till er, sa vi denna gång.
Det brukar alltid vara en radda taxibilar vid bussterminalen.

Men inte fanns det någon taxi. Vi väntade tio minuter och sedan blev det till att promenera. Arne visste exakt hur vi skulle gå. Men icke. Vi hade hamnat i kvarter, visserligen i gamla staden, men det hängde klädstreck över gatan och gummorna satt och samtalade på sina stolar. Barnen lekte.

Vilse igen. Vi satte oss ner vid en Cafenion och delade en flaska retsina samt begrundade vårt öde. Mobilen ringde, det var våra vänner som undrade var vi befann oss. Vi vet icke! Men vi sitter på en Cafenion, vi ser en kyrka i gatans förlängning samt har en läderbutik mitt emot. Men, svarade hon hela Rethymno är översållad med kyrkor och läderbutiker.
Vi överlämnade mobilen till den engelskspråkiga kvinnan i läderbutiken att förklara var vi befann oss. OK. Strax
därefter kom vännerna och lotsade oss till deras bostad. Jag börjar luta åt att inhandla mobil med GPS åt Arne.

6. Så slutligen Naxos. Vi anlände till hamnen med färja. Arne skickades ut att vid närmaste bankomat hämta pengar. Vi hade ingen mobil vid den tiden. Jag satt under tiden och läppjade på ett glas Kitron. Efter en halvtimmes väntan fick det bli ytterligare en Kitron eftersom Arne ej kommit tillbaka och jag inte hade några kontanter. Efter 45 minuter kom han, hade gått längs hela hamnpromenaden ända upp till torget innan han varseblev någon bankomat. Vi räknade sedan och kom fram till att det totalt fanns sju stycken bankomater längs strandpromenaden.

Ja, detta är några av våra irrfärder vi varit med om på öarna. Jag förstår att vi ej är ensamma om att ha dylika dråpliga tillfällen i bagaget, eller hur?

Birgitta
( Med tvekande tillstånd av Arne. Det halva GPS-löftet gjorde susen. )