[Arne]

Del två.

Varför vi valde att resa mitt i högsäsongen, det är och förblir för oss en gåta enär vi enkelt hade kunnat ta semester Maj/Juni alternativt Sept/Oktober.
Alltnog. Direkt vid ankomsten till Antiparos stegade vi genast in i första handelsboden på höger sida längs huvudgatan. Enligt den norska damen, Vigdis, skulle vi därstädes betala de 120.000 drachmerna samt erhålla nyckel och karta.

Jaha, det visade sig att man omöjligen kunde ta sig till huset med mindre än att fordon förhyrdes. En buss fanns på ön, men den gick bara turen upp till droppstensgrottan. Glesa turer för övrigt. En förmiddagstur samt en eftermiddagsdito.
Bussen passerade förvisso avtagsvägen till Sorosstranden, men det visade sig vara ett par kilometers vandring kvar för att nå vårt hus.

Arne genast ut att förhyra fordon, en vespa eller så. Nja, allt var uthyrt, men framåt kvällen skulle det visst komma in vespor och moppar. Hur göra? Vi tog promenaden upp till en lite mera avsides belägen uthyrare intill väderkvarnen, just bakom kyrkan. Uthyraren insåg vårt dilemma och fann genast på råd. En kompis var innehavare av en svart vespa, och densamma hämtades genast.
Icke en skymt av hyreskontrakt eller så… Hustru Birgitta samt packningen stuvades in i uthyrarens lilla pickup för färden till Vigdis hus. Arne följde efter på vespan. Det var i sanning ett fordon med klös! 15 Hkr motor. Fordonet förhyrdes för hela veckan till vad vi minns cirka 100-lappen per dygn.

Väl framme vid huset kunde vi konstatera att utsikten var mer än formidabel. Utsikt över Sorosstranden och sundet mellan Antiparos och Paros. I bakgrunden kunde vi skåda de höga bergen på Naxos. Tomten omfattade dryga 2000 kvm, gethägnet oräknat. De två kattorna hade en egen ingång via en sinnrikt konstruerad kattsluss.
Men, vad skulle vi med detta enorma husschabrak till? Nog var det vida över tvåhundra kvadratmeter bostadsyta.

Vi installerade oss och etablerade kontakt med getter och kattorna. Närmaste taverna var för övrigt den enda i närområdet, den vid nerfarten till Sorosstranden.
En liten market fann vi någon kilometer in mot staden. Lite ödsligt med andra ord.
Men, med vespan som färdmedel ordnade sig det hela på bästa sätt ändå.

Morgonen därpå upptäckte vi att vattentillförseln sinat. Icke en droppe kom ut ur kranarna eller på toaletten. Vi ringde genast till handelsmannen, vår kontaktperson för att påtala felet . Vi hade kollat alla säkringarna samt förvissat oss om att det fanns massor med vatten i tanken under huset.

Efter fyra timmars sökande hittade vi omsider felet. Arne hade under gårdagskvällen letat under sängen för att finna ett eluttag, och hittade då bara ett trepoligt uttag med vidhängande stickpropp. Stickproppen drogs ur men uttaget passade ej vår tvåpolskontakt. Så snart trepolaren åter insatts brummade hydroformotorn igång igen
och vattnet återkom. Vi kunde därför genast avboka den ”vattenman” som skulle komma och titta på felet.

Vi fick dagliga och nya rutiner. Först ut till getterna att fylla på deras vattenho samt att förse djuren med foder ur en säck i boden intill hägnet.

Så skulle kattorna matas. Arne skippade genast det dystra torrfodret till förmån för burkar med tonfisk i olja. Kattorna förföll gilla nyordningen. En av kattorna skulle därtill förses med dropp i ett öga enligt skriven instruktion på kylskåpsdörren. Det fungerade faktiskt riktigt bra.

Fortsättning följer.