[Marianne]

Ett ömtåligt ämne, Arne. Jag förstår så väl ert dilemma. Det är ju, som du skriver, både på gott och på ont, himla trevligt att känna sig så välkomnad, men ändå inte riktigt meningen med semestern om man känner sig allt för bunden.

Vi drabbades av detta problem för en del år sedan, när vi besökte en ö som strax blev favorit. Vi bodde ganska enkelt, men med sagolikt läge hos en familj som vi fick god kontakt med. Vi återvände till samma boende några gånger och blev även inbjudna i det privata.

Men efter några besök hade vi svårt att acceptera, att deras löften om förbokade rum inte alltid hölls och att städningen blev sämre och sämre, var ibland under all kritik eller närmast obefintlig, så efter att vi bott hos dem några gånger valde vi andra närliggande rum, som höll en acceptabel nivå på städningen, även om läget var aningen sämre. Men bara aningen.

Vi fortsatte att hälsa på familjen, besökte även deras mysiga lilla café, men visst kändes det jobbigt. Men jag nekar att ”ta in” att jag ska känna mig tvingad att bo på ett ställe bara för att jag blivit ”lite bekant” med värdfamiljen – det är inte det jag vill med min semester, trots allt. För mig är det viktigt att vi känner friheten att välja vad vi vill, var vi bor, var vi äter – utan att känna dåligt samvete för att man inte lägger pengarna där eller där. Det gäller ju inte bara boende, men även val av taverna.

Arne, jag förstår precis vad du menar och ibland kan det kännas lättare att komma till nya platser, där man inte känner sig bunden att äta eller bo på bestämda ställen.

Samtidigt är det ju otroligt trevligt med återseende av gamla bekantskap och platser – så länge man själv väljer att bo eller äta där. Men semestrarna är för korta och ”dyrbara” till att vi väljer efter pliktkänsla – då försöker vi helt enkelt att slå bort det ”dåliga samvetet”. Men lätt är det inte och ibland kan det kännas skönt och oförpliktande att komma till en helt ny ort.