Sv: Ryktet om min död är betydligt överdrivet
Ja, du Uffe, vi skriver ju mest om trevliga saker, och då och då något gnäll för att det inte blev som vi räknat med.
-Och tur är väl det, för tänk om vi skulle börja rada upp alla våra bekymmer i stället! Hemska tanke!
Jag glömmer inte en ungrare , krigsskadad, som sa till mig: ni svenskar tar inget på allvar, ni skämtar om allting ( eller något i den stilen) - som om vi inte riktigt vet vad prövningar vill säga.
Det är nu inte sant. Kanske inte krig, jordbävningar och liknande, men vi har alla , ALLA, personliga små och stora sorger. Några av oss håller detta privat, andra har nån som lyssnar, med eller mindre motvilligt.
Som sjukvårdsarbetande i alla år har jag nog hört det mesta, därför uppskattar jag också min (hittills) goda hälsa och jättefina familj och toppenvänner.
Vem vet hur det blir när åldern hinner ifatt mig...hoppas att jag kan ta var dag som den kommer då också, och sortera bort de dåliga dagarna.
Vi kanske träffas nån gång framöver. I mellantiden kan du vara säker på att jag och åtskilliga andra skickar dig en tanke både nu och då!
|