Hej Uffe,
det fanns mycket smärta mellan de där raderna. Hoppas verkligen du kommer iväg nästa år!
Om döden läste jag en vacker krönika av Henrik Wallgren i GP i går. I sorgen efter en vän skriver han bland annat:
Samtidigt som sorgen är så stor och svart fylls jag av en bottenlös kärlek till människan.
Det enda djuret som förstår att ingen kommer härifrån levande. De enda varelserna som anar den stora meningslösheten bortom allt. Och ändå väljer att fortsätta leva. Att älska, skratta, njuta, kriga, skapa.
Som fortsätter fylla livets bägare, tömma den och frustande skratta åt evigheten. Det är vackert. Det är stort av oss dödliga.
Hela texten finns här:
Länk