JA!
Och du ska veta att jag var glad för det.
Nån gång runt den 5 sept kom den kravlande upp i mitt knä på tavernan och skrek efter mat. Normalt har jag aldrig strykarkatterna så nära inpå mig, men den här lille gick inte att motstå. Jag hade inget kvar på tallriken att ge, det var jättejobbigt, men den fick lite gos och kli i alla fall.
När jag frågade om den fick mat på tavernan fick jag inget klart svar, fick bara veta att några tjejer hade lämpat av den där efter att ha hittat den ute vid vägen.
Några dagar senare körde jag förbi ett litet överkört ullknyte ute vid vägen och jag blev nästan fånigt ledsen. Det ÄR fånigt men det var jobbigare att se en kattunge död som man själv haft i knät några dagar tidigare. Jag såg ovanligt många överkörda katter den här gången och jag har katter själv, den här lille blev liksom droppen.
Men mer än en vecka senare, den 16 september, dagen innan jag skulle åka hem, så var jag på Ammos Mangos igen. Och när servitrisen dukade av ett bord en bit bort så såg jag hur hon tittade ner på en stol och smålog lite grand.
Jag blev tvungen att resa mig och gå över och titta - och mycket riktigt, där låg det lilla kräket! Det var inte den jag hade sett i vägrenen.
Mycket rundare var den också än när jag sett den en dryg vecka tidigare, så helt klart fick den mat.
Så visst fanns den kvar och verkade ha det bra också. Jag blev SÅ glad
