Det var bara högst en sekund ifrån att jag inte skulle skriva något mer här eller någon annanstand heller
På sista eftermiddagen var vi på Zephyros och hälsade på Mikke och Andreas. Sedan skulle Mikke följa med oss i hyrbilen och visa ett ställe bakom stan för oss. Vi kom från den lilla vägen från Zephyros till korsningen till den smala hårt trafikerade vägen som går mot Aperi.
Leif stannade och tittade väldigt noga åt båda håll. Ingen kom så han började köra. Hann ju inte mer att få hjulen och rulla, så plötsligt från ingenstans kom en motorcykeldåre fortare än blixten. Jag hann inte ens bli rädd
Leif hann stanna och motorcyklisten svänga i sista stund och fortsatte sedan i samma fart
Hade han kört i sidan på oss så hade det gått illa för alla
Jag är nästan förvånad att jag sitter här fortfarande
Riitta
