Förr i världen roade sig dottern och jag ofta med att gissa var folk kommer ifrån genom att titta på deras kläder men vi skulle aldrig bli så elaka som den grekiska inkastaren i Rethymnon som kommenterade en äldre kvinnlig turist som gick förbi med orden vart ska den feta snåla kärringen äta ikväll då.
Landstingsoverall på både han och henne betydde vid den här tidpunkten svenskar, fula svarta långbyxor på mannen och en halvdann skjorta grek, snygga lätta tröjor ofta i marinblått och fina linnebyxor italienare, grova kängor och vandringsstav tysk eller närliggande land, fula kjolar och konstiga blusar engelska.
Det här var ganska kul men vi tyckte ändå att alla var ok och för mig går ofta gränsen vid hel och ren.
Jag tror också som någon antydde att när man reser,vart man reser har stor betydelse, på en enkel strandtaverna liknande min favorit på Fourni där det lagas två eller tre rätter av mor eller gammelmor i köket och där stället saknar alla faciliteter är det nog ingen som förväntar sig fina kläder ens om aftonen. Ni som varit där vet var jag menar den goda killingen, kokta zucchinin och citronsmaken är ett härligt matminne som många fler än jag tagit med sig hem.
Eva