Sv: Något vemodigt...
Jag vet vad ditt vemod är. Jag har tre barn och alla tre har gift sig utan att jag har haft möjlighet att vara med.
Mittenbarnet, min dotter, ringde och sa: Nu har vi gjort det. Jag begrep ingenting utan hon fick repetera det flera gånger innan poletten föll ned.
Efter nåt år ringde den äldste och sa med en gång detsamma. Men då förstod jag ju meddetssamma.
Den yngste hade visserligen bett mig att komma, för hans dotter skulle döpas i Finland och han och numera frugan skulle gifta sig på samma gång. Men jag hade en butik och hade varken råd att stänga eller kunde få någon hjälp. Så jag satt i butiken vid samma tidpunkt när allt skulle hända med ett tänt ljus och grät för fulla muggar. Som tur var fanns det inga kunder inne då.
|