Sv: Något vemodigt...
Visst, Lissi, som norrlänning och studerande på sextiotalet visste man ju från start att jobben fanns söderut. Föräldrarna såg man sen nån gång per år. Det tog mig en natt med tåg för att få träffa dem, och det var inte billigt då heller med de inkomster vi hade.
-Kanske man kan säga att vi är närmare barnen nu, om vi har så det räcker till en flygbiljett, tre-fyra timmar om allt klaffar.
-Datorn och SMS och telefon gör vägen ännu kortare.
Jag ska förhoppningsvis ha något roligt att skriva om i höst.
|