[Janérik]

Jag måste ha varit grek i ett tidigare liv.
Om jag kommer in till en kund (jobbar som säljare) och det finns kaffe så tar jag alltid en kopp om jag vill ha, efteråt brukar jag säga nånting i stil med "visst blir det bra att jag tar en kopp kaffe". Våra förra grannar (som vi inte hade känt så många år) fick ofta besök av mej och jag kunde fråga något i stil med "hur har vi med socker". Många gånger ringde vi också dem för att fråga om de hade hunnit dricka kvällskaffe ännu, i de fall de inte hade gjort det så drack vi gemensamt.
Aldrig att jag skulle tveka att ta en snus om jag vill ha och dosan ligger på bordet,inte ens fast jag slutade (att köpa eget) för ett par år sedan.
Det enda som jag har lite svårt med i allt som nämns ovan är just detta runt tack, även de som aldrig bjöd på kaffe får ett tack efter att jag försett mej.
Jag har förresten väldigt svårt för att ta betalt av någon som ville jag skulle köpa nånting åt dem då jag ändå var på stan, jag brukar (så länge det inte är svindyra grejer) säga att vi gör slutfaktura sedan då vi ska dö.

Mvh Janérik