Monica, jag nästan fick tårar i ögonen när jag läste din kvällsberättelse. Du kan skildra så fint just de stämningar jag upplevde samma kväll lite längre i norr på Peloponnesos. Utom att den minsta av husets katter lyckades att klösa mig lite när jag försökte få den lille ut. Så snabb och listig var han ju och visste hemskt bra att jag är en hopplös djurvän
!