Ännu en fråga vi inte är helt överens om, Peter (se tavernaklädseltråden)

. Själv anser jag att eurosamarbetet är skit. Det skulle kunna funka bra i ett någotsånär homogent område, men som det är nu är det som är bra i ett land inom området dåligt i ett annat, fast man är ändå tvingade att föra samma (penning)politik. Och en högt värderad valuta behöver absolut inte ha något med tillståndet i ett lands ekonomi att göra (t ex har US-dollarn den senaste tiden ökat med över 20 procent gentemot den svenska kronan, men jag tror inte att någon vill hävda att ekonomin däröver mår bättre än den här). Dessutom fungerar vår flytande valuta som en slags stötdämpare. Exportföretagen får nu mera betalt för sina produkter i utlandet, och kanske behöver t ex Volvo inte låta alla sin varsel gå till uppsägningar, dvs arbetslösheten behöver inte öka lika mycket som den skulle gjort annars. Kortsiktigt under en finansiell kris är det inte så konstigt att "mindre" valutor sjunker i värde gentemot "stora". Det har mindre att göra med ett lands ekonomiska status än fega valutaspekulanter/finansvalpar.
Några faktarättelser: 1) Euron infördes som elektronisk valuta 1999 (dvs för nio år sen) och som mynt och sedlar januari 2002 (dvs för knappt sju år sen). 2) Devalvera är svårt att göra med en flytande valuta. Däremot kunde man göra det fram till 1992 års finanskris (vilket jag antar är den tid du syftar på med ”mitten av 90-talet”?). Då (1992) valde Bildt, Wibble och Dennis emellertid att chockhöja räntorna, för att försvara växelkursen, men man fick ändå ge sej. Inte främst pga utländska spekulanter typ George Soros, som myten säjer, utan pga att finansavdelningarna på svenska storföretag och banker (dit bl a Dennis hade klara kopplingar) spekulerade i att den fasta växelkursen skulle släppas. Vilket ju också skedde och den svenska storfinansen gjorde skapliga klipp.
Och inte behöver du tacka oss som röstade nej 2003. Det gjorde åtminstone jag så gärna ändå

.
/Thomas
PS. Kanske har det startats en ny långtråd här, vem vet?

DS.
PPS. No personal hard feelings, Peter!

DDS.