[Nektaria]

Rikligt med Raki

Vi mötte dem på stranden augusti för några år sedan, Algot och Karin från någonstans i Dalarna. Det var deras första charterresa och de verkade både se allt med dubbelt så skarpa ögon som vi andra som varit med lite. Allt var så spännande och nytt!

Båda var försiktiga med starkvaror, men tog den lilla bjud-Raki som gavs på strandrestaurangen.

Några dagar senare kom Karin fram till oss på stranden:
- Jag måste berätta vad vi var med om igår sa hon med stora ögon. Oj, oj, oj!


”Igår, när det var lite mulet bestämde vi oss för att se på omgivningarna till fots och vi började gå mot den lilla byn på berget. Halvvägs mötte vi en svartklädd man med svart skägg. Han kom ut ur sitt hus och vinkade till oss att komma in på gården. Vi förstod inte riktigt vad han ville, men gick i alla fall in på tomten. Där sprang en massa höns lösa och han bad oss komma in i huset. Där föste han bort ett antal kycklingar och ett par kattungar från bordet, gick fram till ett skåp och hämtade en flaska. Han hällde upp i ganska stora glas och när han sa att han var präst vågade vi inte annat än att dricka, med den respekten vi har för präster hemifrån. Det var Raki och det smakade förskräckligt! Sedan tog han fram en bit fetaost, tror jag, som han skar upp och bjöd på. När vi hade druckit ur glasen, ätit osten och Algot och prästen tagit ytterligare ett glas, bad han oss följa med ut.

Där stod en underlig slags moped med flak av rostfritt stål. Han sa att den användes vid olivskörden. Jag och Algot blev beordrade att sätta oss på flaket och prästen körde iväg.
Milde himmel, vad skulle hända nu?

Vi kom upp till en liten vacker kyrka och prästen visade oss in. Vad vi förstod var det ”hans” kyrka. Det var mycket vackert! Han berättade mycket, men vi förstod bara lite av hans engelska.

Därefter vinglade vi ner från backen på mopeden och in på prästens gård.
Vi vågade inte annat än att följa med in – igen!
Nu plockade han fram och värmde mat av olika slag och bad oss äta.
Vi visste ju inte ens vad det var, men det smakade gott. Sedan tog han fram flaskan med Raki igen och vi tittade förskräckta på varandra.

Efter några glas, vilka de flesta togs av Algot och prästen, blev de mycket trötta och fulla och prästen letade reda på ett par gamla solstolar som han ställde upp bland alla hönsen på gården. Han och Algot skulle vila, och där satt jag!

Efter ett par timmar vaknade Algot och vi försökte smyga ut ur huset för att slippa mer Raki och för att komma hem, men då vaknade prästen.
Han erbjöd sig, mycket berusad att köra oss tillbaka, vilket vi tackade nej med tanke på våra barn och barnbarn hemma i Dalarna!

Det blev en vinglig tur nerför backarna och Algot blev tvungen att stanna flera gånger eftersom han hade börjat må väldigt illa.

När vi kom hem somnade vi ganska snart trots att det var tidigt på kvällen.
I morse när vi vaknade mådde Algot bara lite bättre än igår, sa Karin.”

Jag kunde se på Algots lätt blekt gröna ansiktsfärg att det stämde nog!

Gissa vem som tackade nej å det bestämdaste till bjud-rakin den dagen!

Som de omtänksamma människor min man och jag är, såg vi till att de kom ordentligt iväg med bussen till flygplatsen dagen efter – man vet ju aldrig vad som kan hända annars!

Hälsar Nektaria som flyger iväg imorgon bitti!