Hej Eirini
Jag var bortrest över helgen och har inte sett ditt inlägg förrän nu. Tack för de vänliga orden. De gör mig väldigt glad!
Att man blir skrämd när man ser en orm är inte konstigt just för att så mycket obefogad skräck förs vidare från generation till generation.
Jag som verkligen tycker om ormar rycker också till när jag plötsligt ser en, och en släkting till mig som är herpetolog och har haft och fött upp ormar i många år, säger att han gör detsamma. Rädslan sitter så djupt i oss, men som du så klokt säger så är det bästa man kan göra att lära sig så mycket som möjligt om deras beteende, då inser man snart att man inte behöver vara rädd.
Elisabet
