Haha Tack ELISABET(jag borde inte svara på inlägg innan morgonfrappen)
och tack alla ni som tagit Er tid att svara på mina funderingar.
Min väninna i Athen berättade som sagt om sin brorsdotter som fick sin diagnos, allt för sent i livet och därför varken kan tala, äta eller rå sig själv. Hon kan tydligen gå med stöd men har inte fått gå i (sär)skola pga att hon inte kan sköta toalettbestyren själv.
Personlig assistans existerar inte... Det är en besynnerlig känsla att komma hit och presentera sig med ett yrke som inte finns!
Det min väninna fruktade var att när brorsdotterna föräldrar går bort kommer hon hamna på ett "sanatorium" och "förvaras" tills hon går bort.
Och om hon blir aggressiv, för det blir hon i sin frustration över att inte kunna kommunicera, kan hon bli satt i bur. Känns som rena medeltiden, men det var inte alltför längesedan vi hade ett liknande tankesätt i Sverige.
Har under mina resor till Grekland sett två män med downs syndrom (bröder på en lite ö) som behandlas ungefär som traktens barn, trots att dom är över 40. Men de som kan gå ut själva klarar sig ofta bättre har jag förstått...
Stötte på min första rullator förra veckan in Athen, en turist tror jag.. och få se.. näpp inga fler funktionshindrade...
Ja, så detta är kärnan till varför jag frågade.
Tack än en gång och fortsätt gärna skriva!