[litentuva]

Vi hade ett äldre par som kom och åt på restaurangen där jag jobbade. De kom en gång i veckan med sin dotter som hade downs syndrom och käkade pizza. Hon var deras ögonsten. Undrar om de oroade sig för hur det skulle gå för henne senare i livet, de var som sagt inte purunga och dottern var då runt 20 boendes hemma fortfarande. Det som förvånade mig var att jag blev förvånad. På alla år som jag arbetade där var det enda grekiska familjen som jag stötte på med ett handikappat barn.Här hemma har ju många ungdomar med handikapp som downd syndrom både lägenhet och jobb och ses som en naturlig del i vårt samhälle. Har jag uppfattat det i alla fall. Har i Grekland upplevt det som att folk ser det som mer bekymmersamt än vad vi gör i Sverige, att få ett handikappat barn, även om vi vet att det är tufft med fördomar även här. Kan det bero på hur man i det grekiska samhället valt att hantera detta, vad läggs pengar på och vilken kunskap har man?
Är det skillnad mellan fastlandet och öarana, om man bor i stan eller på landet?
Vem minns inte mardrömsscenerna från Tv när det kom fram hur man behandlade och "vårdade" både psykiskt sjuka, förståndshandikappade och funktionshindrade. Att man så att säga gömde undan de från samhället. på Leros om jag inte inns fel men rätta mig om jag har fel. Hur ser det ut med dessa institutioner idag?