Sv: Kalifatides
Boken är helt underbar. Den tar ganska länge att läsa då man får sätta den åt sidan hela tiden och fundera på hur man själv är och har det och tänker om saker och ting. Och så får man snyfta till alltid då och då. Både av glädje och melankoli. Men det blir ju värre för varje dag som går med det!!
Temat med ålderdom och död är universella.
Teodor är avundsvärd i sitt språk. Tänk att kunna uttrycka sig sådär på ett "främmande" språk man lärt sig i vuxen ålder.
|