Paros måste jag säga. Vi kom från lugna Sifnos och det blev helt fel i mötet. Vi stack vidare efter en natt för vi stod bara inte ut. Lägenhet med illgröna köksluckor!
Men just nu skulle jag gärna befinna mig på Paros till och med!
Första dagen på jobbet efter semestern - en semester med halvtaskigt väder och släkthysteri - så jag känner mig allt annat än utvilad. Paros verkar vara ett himmelrike just nu!
Hela sex veckor kvar till höstens ö-luff och jag längtar så det gör ONT i hela kroppen!
Kan man bli deprimerad av att vänta?
