Idag
 

Den 9:e April är det 74 år sen, Nazityskland invaderade Danmark och Norge, under "Operation Weserübung".
Min mor berättade för mig att hon som sjuåring höll sin mor i handen och tittade förundrat på alla flygmaskiner, som vällde in över det nordnorska landskapet. Samtidigt som min (blivande) mormor sa "Barn, nu måste vi vara tysta och försiktiga. Mörka tider väntar".

Som en påminnelse att det inte var så himla länge sen, vi hade krig och död, alldeles inpå knuten.

/Netwolf

Sv: Idag
 

Något att minnas särskilt nu när nazismen och neofascismen ånyo är på framfart över Sverige och övriga Europa.

:mad:

Sv: Idag
 

:(:mad::mad:

Sv: Idag
 

Det finnes mange historier. Mine foreldre var i slutten av tenårene da krigen kom til Norge. Mors gode venninne var jødisk, hun kom ikke tilbake fra fangeleiren i Tyskland. Fars beste venn døde på østfronten 19 år gammel, som soldat. Dette kunne ha preget livet, på negativt vis. Men mine søsken og jeg var heldige. Vi vokste opp i en etterkrigstid, med foreldres store vennekrets og i et nabolag der bevisstheten om fred og forsoning var fremtredende, ikke hevn og hat. Også blant de som hadde tilbragt en del av ungdommen i tyske fangeleirer. Og godt er det.


:)

Sv: Idag
 

Ja vi vet inte hur bra vi har det som vuxit upp utan sånt elände. Fy för nazister.
__D

Sv: Idag
 

Jag har idag varit på bio och sett Boktjuven vars handlingen är förlagd till andra världskriget.Filmen mycket sevärd och boken är så bra.Vi behöver påminnas om allt detta.
Monica

Sv: Idag
 

Har inte sett filmen, men däremot läst boken. Den är bland det bästa jag läst. Som en råsop i magen!
/Wolfen

Sv: Idag
 

Min onkel, min fars bror, døde som nyutdannet møbelsnekker 9. april 1940, truffet av en tysk granatsplint. De eneste minnene vi (min søster og jeg) har etter ham, er hans svenneprøve (et skap), og en klesbørste med initialene hans. Han fikk leve i 17 år.