Liten reflektion vid midsommartid …
 

Det hände för några år sedan då jag under en skogspromenad upptäckte några midsommarblomster i en solbelyst glänta, vilket fick ett ungdomsminne att vakna till liv: minns hur jag gick barfota och tyst för att inte bryta magin, klättrade över sju gärdsgårdar och plockade sju sorters blommor som jag lade under kudden för att sen drömma om mannen jag skulle komma att gifta mig med.
Kan inte minnas att jag någonsin drömde om en snickarprins …men det är trots allt mer än femtio år sedan. Idag skulle jag aldrig utsätta mig för något liknande. Inte för att jag behöver eller för att jag lider av benskörhet - konstaterats efter att vid flertal tillfällen missat ett sista -trettonde- trappsteg. Tacka vet jag enplanshus. Bara tanken på att behöva kravla över gärdsgårdar, om det finns några, kanske landa bland: fästingar, brännässlor, mördarsniglar eller vildsvin gör att blodtrycket stiger.

Undrar om det idag och vid min ålder kanske räcker med att kliva över sovrumströskeln sju gånger och med blommorna i en vas på nattduksbordet och boken Femtio nyanser av honom under kudden - en rockad för att undgå eventuella fästingar.

Just nu sitter vi i en tyst, näst intill vindstilla trädgård här i Mälardalen. Det är en behaglig värme med omväxlande sol och moln. Plötsligt drar en svag bris förbi och för med sig doften från honungsrosens tusentals små blommor.
Nu kommer min snickarprins med något svalkande att dricka …

Trevlig midsommar!

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Fint skrivet! Ha en fortsatt fin midsommar!

/ Anne bye_bye

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Fint skrivet min vän!

Säger som jag gjort tidigare ...... Skriv gärna ännu mera och oftare, och gärna här på Kalimera!

Trevlig Midsommar själv, och hälsa snickarn!

Masse

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Tack! Tänker ibland att jag kanske ska skicka mina små reflektioner/ kåserier direkt till dig Masse, då jag känner att alla kanske inte uppskattar dom…:rolleyes:

Och visst har jag en del liggande i ”byrålådan”. ;)

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Jag är säker på att det är många flera än jag som gillar dina kåserier här i forumet. Många har nog bara varit fullt upptagna med sill, potäter, nubbe och dans kring midsommarstången de senaste dagarna. Men skicka dem gärna till mig annars. Jag läser det gärna! fb_gilla

Masse

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Hallå!! Jag läser åxå allt, sjöborrenklapp_klap
/ Kajja bye_bye

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Jag mä läser
Men svarar inte alltid!

Pia

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Så gör även jag, du är en riktig stilist, Sjöborren! Beundrar din gåva med både orden och det sätt du får fram känslor :)
Catlady, som så gärna vill läsa mer...

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Jag läser självklart också med behållning det du skriver!

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Skriv, trots att det är så få som svarar! Vad det beror på, skulle det vara intressant att veta. Upplägget på kalimera bygger ju till 90% på foton som minnesbilder eller lockelser. Då behövs även de ljuva orden och de spännande berättelserna. Vi behöver känna lockelser av dina och andras tankar.
Tack för dina bidrag.
/ Jannis

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Jag läser allt som skrivs men kommenterar inte alltid.

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Tack för era svar! Delar gärna med mig av mina små berättelser, trots att jag vanligtvis är ganska återhållsam. För ett antal år sedan skrev jag om en natt på Rhodos.

To be continued …

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Waiting..... :)

/ Anne bye_bye

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Perhaps tomorrow…:rolleyes:

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

31046 inlägg.........


/ Hasse

Tack och lov för solsängen …
 

Det är inte så att jag är ute och rumlar runt om nätterna då jag är i Grekland. Det hände en gång på Rhodos efter mycket övertalning från två yngre väninnor (hotellgrannar). Det blev en liten kryssning längs bargatan, vilket var en upplevelse kan jag intyga - Inled mig icke i frestelse, jag kan gå själv, sa jag efter första barhänget och efter att skakat loss på dansgolvet. Att mitt bäst före datum hade passerat för länge sedan var inget hinder. Tack och lov var det ingen som undrade om mormor gått vilse. Morgondagen har jag däremot inget minne av …

Kommande natt minns jag att balkonghänget tillsammans med min man slutade ,som oftast, med en ouzo. Något senare kunde jag fluffa till kudden och krypa ner mellan svala lakan. Skojar bara! Med en solkysst kropp kändes det som att krypa ner mellan ettans sandpapper och en sten till huvudkudde - varför har inte grekerna uppfunnit bäddmadrassen? Tog pigromanen som en vänlig hotellgranne lämnat kvar, men hann inte vända blad förrän både ögon och bok föll ihop. Men lika fort som en skenande rullgardin for ögonen upp då en stor skara fotbollsfans från en närliggande bar vrålade MÅÅÅL! Tänkte:måtte det bara bli ett mål.

Värmen gjorde att jag öppnade balkongdörren och klev ur nattlinnet - i den ordningen. Nästa gång vaknade jag av halsbränna, ett bevis på att jag inte skulle tagit den sista ouzon. Tredje gången vaknade jag av att min man tände sänglampan och bad om en tidning, vilket sen visade sig användas som vapen. Jag kan intyga att det blev ett blodigt krig. Om min man eller moskiterna vann ska jag låta vara osagt.

Hann lagom somna om då jag vaknade av något som fick nackhåren att resa sig. Från balkongen såg jag en ensam person, kvinna tror jag, ostadigt vaggande framför nattportiern utanför hotellet på andra sidan gatan. Kvinnan sjöng inte utan ylade med en enorm röststyrka, lät som en blandning mellan Janis Joplin och en marskatt. Hade svårt att identifiera språket - finska sade maken som också vaknat. - Gäliska kontrade jag, inte för att jag visste hur det lät, möjligen som en blandning av skotska och irländska. Det tog närmare fjorton verser innan nattportiern fick iväg henne. Men redan vid nästa gathörn startade hon en ny konsert. Drog för säkerhets skull igen balkongdörren om hon funderade på att göra come back.

Nästa gång jag slog upp mina blå, förstod jag att klockan var någonstans mellan 05.00 och 06.00. Visste att det inte var en bulldozer på väg att riva hotellet, utan sopbilen som gjorde sin dagliga/nattliga raid. Lagom som den skramlade vidare drog ett gäng onödigt glada hemvändare förbi, sjungande vrålande skrålande.
Hamnade sen i en märklig dröm …skrap skrap skrap, vem är det som skrapar på mitt hus …Erfarenheten sa att det inte var grannarna som möblerade om utan att det var ”klorinligan” det vill säga hotellstäderskorna som invaderat hotellet, vilket betydde att klockan närmat sig 07.00. Gick då upp och öppnade balkongdörren och möttes av en klarblå himmel och en sval vind som förde med sig doften av ~~~cigarettrök ~~~~
I den stunden längtade jag till stranden och till solsängen.



B S T.

Sv: Tack och lov för solsängen …
 

Härlig beskrivning av en av dessa nätter som man helst vill vara utan men.... ändå.... på något konstigt sätt ingår i charmen av att vara i Grekland;) :)
Trött som ett ök på morgonen men man kan ändå skratta åt eländet innan man av ren trötthet sover som ett barn nästa natt ;)
När min gubbe fick för sig att jaga moskitos i Parga slutade det med seger för myggen! Efter att ha klått runt väggarna i en timme slängde han sig på sängen och utbrast: Ät då för f.n!! Hade svårt att sluta skratta, måste medges :D
Catlady, som upplevt många sådana nätter......

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Tack Sjöborren för dina underfundiga berättelser. Skrattade gott åt Rhodos-historien! flabb_flab

/Netwolf

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Mycket av det du beskriver känns så välbekant både från Grekland och Spanien. Det är en av anledningarna till att vi helst söker boenden som ger möjlighet för oss att sova i varsitt rum. Det ökar chansen något att åtminstone nån av oss ibland lyckas sova någorlunda ostört.

Masse

Sv: Liten reflektion vid midsommartid …
 

Tack för berättelsen. Alla nätter är inte lugna. :D

/ Anne bye_bye