När jag var läkare på Korfu
 

Jag har flyttat detta inlägg och lagt till bilder. Se länkar nedan.


https://www.kalimera.se/oar/joniska/...orfu-farja.jpg

Del 1. Stairway to Corfu.


https://www.kalimera.se/oar/joniska/...-hate-work.jpg

Del 2. När jag var läkare på Korfu.

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Jo det är en kul historia att läsa om :)(inte att uppleva för dig då) jag läste den förut på kalimera också.
Men är det inte snart dags att besöka ön igen då det troligen bara kan bli bättre upplevelser denna gång. Korfu stad gillar jag skarpt.
Mvh Ann

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Sånt är livet ibland...Tack Janne...

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Riktigt kul, även om det säkert inte var det just då. Själv träffade jag Doktor Zorba på Korfu 1982 när jag hade en halsinfektion och fick en spruta som jag sov ett och ett halvt dygn på. Vaknade pigg och frisk.

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Ja, mycket kan man råka ut för...!flabb_flab
Men håll med om att det hände mer knasiga saker då vi var lite yngre!Så mycket mer roliga situationer som man hamnade i.Är vi alldeles för försiktiga idag?
Anki

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

TACK, TACK Janne! Hur många gånger har jag inte skrattat åt den sanna adekdoten. Kunde nästa varje mening innan den försvann från hemsidan.I am "SICK" myself. Inte "ill"? Inte konstigt att patienterna i telefonen undrade. Och detta med "dunken". Härligt!Nu ska jag skriva ut berättelsen, så att jag alltid har den sparad.Birgitta

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Kul läsning Janne. Jag minns en natt på sommaren 1979. Jag jobbade som musiker i Puerto Alcudia på Mallorca. Jag fick öroninflammation och det började värka redan på kvällen. Den natten sov jag inte en blund. Jag fick vänta tills läkarmottagningen öppnade på morgonen, då var jag så dålig att jag trodde öronen skulle ramla av. Snabbt konstaterade läkaren att det var just öroninflammation jag hade. Jag fick ett recept att ta med mig till ett apotek sen fick jag gå tillbaka till läkarmottagningen. Läkaren blandade till det jag hade köpt och stack sen en rejält stor spruta i skinkan på mig, det jäkliga var att han stack den i ischiasnerven eller i dess närhet. Jag kunde knappt ta mig tillbaka till stället jag bodde på grund av att benet nästan blev helt förlamat. Öroninflammationen och värken däremot släppte på mindre än ett par timmar.

Yeasou_B-anana

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Härlig historia Janne!

Jag är inte förvånad. Mitt intryck från läkarbesök i Medelhavsländerna är just att man inte lägger så mycket tid och kraft på undersökningar. Däremot deras medicin-ordineringar tycks det vara rejäl kraft i. Vid samtliga tillfällen vi medicinbehandlats i Spanien och Grekland så har alla symptom varit som bortblåsta efter extremt kort medicinering. Vem vet, "doktorn" som vi besökt har kanske vid något tillfälle varit en vikarierande svensk turist på villovägar. Kul story!

:) Mats

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Janne! :D

Kanske stämmer det att läkarna inte lägger ner så mycket tid och kraft på undersökningar. Min man kom bara innanför dörren till läkarmottagningen då en sekreterare, sköterska eller vad hon nu var talade om för honom att det var ganska dyrt att gå till läkare, att det var billigare att sätta foten i olivolja och sen själv försöka plocka ur taggarna från sjöborren.

Lilla sjöborren - oskyldig!;)

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Tack Janne, nu fick jag mig dagens garv. Jag har inte läst detta förrut så jag skrattade gott. Min gubbe i andra rummet undrade vad jag sysslade med, så han fick läsa också. Han skrattade gott han me´.

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Tack Janne, det var en fin historia!

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Ja, det var en bra historia Janne!
När vi var på Korfu första gången också 1981, blev min sambo fruktansvärt matförgiftad. Det sprutade ur alla ändar och hög feber fick han också!
Jag försökte få tag i en läkare genom nattportieren på hotellet. Men han förstod inte vad jag menade. PANIK!
Vad göra? Jo. på morgonen tog vi vespan(!) till stadens sjukhus. Min "dödssjuke" sambo körde själv med mig bakpå!:eek: Väl framme blev vi hänvisade till den ena våningen efter den andra på jakt efter sjukhusets enda doktor. Vi hittade honom aldrig! Så det var bara att åka tillbaka till hotellet igen.
Nu var det en annan person i receptionen som hjälpte oss att skicka efter en läkare. När han väl kom tittade han på tungan, hummade och skrev ut några dunderpiller.
Bussig som han var fick jag skjuts i hans bil till ett apotek där tabletterna kunde lösas ut.
Efter ett par dagar var sambon uppe på benen igen, om än något skakig!

Katitzi:)

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

flabb_flab flabb_flabDet var det roligaste jag har läst på länge! Du reste verkligen land och rike kring.
Jag tyckte att min pappa var tokig som reste från Roslagen till Göteborg, med samma åkomma, för att komma till sin egen läkare.
Men där ligger han i lä! flabb_flab

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

En kompis till mig åkte färja mellan Pireus och Ios. Han låg ute på däck och solade. Jag misstänker att han drack några öl också, för han somnade och vaknade inte förrän båten var framme på Ios. Han brände sig förstås och såg ut ungefär som en sönderkokt kräfta.

Vi sa åt honom att gå till doktorn. Han gick dit, om än motvilligt. När han kom till doktorn tittade doktorn på honom och sa: ”You need an injection in your back”. Doktorn gav honom en spruta med okänt innehåll i skinkan. Nästa dag såg min kompis ut som vanligt igen. :)

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

En helt underbar berättelse :). För många år sedan var jag och en kompis på Zakynthos och hon fick ryggskott, låg i ett par dagar sedan körde hotellpersonalen oss till läkarmottagningen. Vi kom rätt snabbt in till en ung läkare som frågade hur det var fatt och tog fram den STORA sprutan och stack henne i rumpan. Hon rätade på sig för första gången den veckan. Hon fick även ett gäng tabletter mot smärtan, och vi frågade om hon fick dricka när hon åt dom. Svaret vi fick var: Not really, but ok dont´t tell the doctor :).

/Jeanette

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Haahaahaaa....vet inte när jag skrattade så gott o länge sist ...vilken resa du var med om ! Kan se Dig "asandes" på denna vattendunk...haahaaa

Trevlig helg flabb_flab

/Maggan1 bye_bye

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Oj vilka minnen jag fick när jag läste detta undra om det var samma läkare jag träffade på korfu 1988---- jag åkte paragliding lite felstavat säkert... men Ni vet man åker efter en båt i full fart i en fallskärm..:) nåja vid landning hamna jag lite eller en aning snätt halva kroppen i vattnet och halva på plattformen...blev en rejäl smäll:( vilket gjorde att jag tuppa av ordentligt... man fick inte tag i läkaren först utan det kom en veterinär:confused: gav mig några piller och sen var jag på benen igen... dock vakna jag dagen efter med världens huvudvärk och ont i kroppen hittade då en läkare och han satte en spruta i häcken på mig..mådde genast bättre.

Camilla

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Allt tyder på att nuvarande läkare i Grekland utövar läkarkonsten som doktor i romanen Kapten Corellis Mandolin utförde.

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Haha, vilken rolig läsning Janne! :D
Själv har man råkat ut för ett par märkliga doktorer... nästan så man misstänker att de egentligen var veterinärer :) (med tanke på Frappes inlägg här ovan)!

Sv: När jag var läkare på Korfu
 

Det här var också på Korfu i början av 80-talet. Till saken hörde att jag några månader tidigare hade försökt hoppa över ett staket som var 25 cm högt. Just ordet ”försökt” är det centrala, eftersom jag skändligen misslyckades och for rätt ner i trottoaren med framtänderna före. Detta medförde raskt två nya stifttänder.

I alla fall, en dag på Korfu åkte jag och min dåvarande flickvän till den fantastiska stranden Myrtiotissa, och tillbringade dagen bland nudister och vattenfall. Just när vi hade det som skönast, kände jag att min ena stifttand vackert följde med när jag tog en tugga på en vattenmelon. Det var bara att slänga sig på hyrmopparna och dra in till stan. Efter många om och men hittade vi en tandläkare, och vi gick in. Först såg vi en medelålders man som satt och filade på ett berg av löständer, förmodligen för att få dem att passa sina ägare bättre. Självklart rökte han under tiden. Sedan kom tandläkaren själv som såg ut som den förste mannens pappa. Behöver jag nämna att även han rökte?

Han satte mig ner i stolen, tog tanden med en onödigt nikotingul hand, tog ett djupt bloss på cigaretten och tittade mig i munnen. ”Hmmm”, sade han medan andades ut. Här kan vi prata om passiv rökning. Sedan tog han fram två dammiga glasflaskor och hällde en dutt från varje ner på en lindrigt ren glasskiva. Därefter tog han fram en glasstav, gjorde ren den genom att dra den genom armbågsvecket och började röra runt. När han var nöjd, satte han fast en gigantisk borr, marginellt mindre än en vanlig degkrok, i en remdriven maskin från artonhundrakallt och bad mig gapa stort. Kallsvetten rann friskt efter ryggraden, men vad skulle jag göra? Maskinen startade med ett skramlande, och han fyllde degkroken med gägget han hade blandat till. Med två fingrar lyfte han på överläppen och körde sedan med den andra handen in den roterande degkroken i hålet efter stifttanden. Mina tår krökte sig omedelbart, men jag var stadigt fasthållen i stolen. Efter vad som verkade vara en evighet tog han äntligen bort borren och bad mig vänta en minut. Han tog då min stifttand och gick bort till mannen som satt och filade löständer. Denne tog tanden, hämtade en av filarna som låg på bordet och filade lite på stiftet. Sedan kom tandläkaren tillbaka och tryckte resolut upp tanden i det nu igenfyllda hålet. Sedan satte han dit sin tumme och höll fast tanden i en minut. Sedan sade han ”Endaxi” och plockade av mig motsvarande 75:-. Sällan har jag haft ett sådant behov av en kall öl som efter den behandlingen. Tanden satt sedan som berget, och min tandläkare fick sig ett gott skratt när jag sedermera berättade om äventyret.