Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Det är något jag velat säga flera gånger den senaste månaden men jag har spelat med och sett glad ut.
OK jag ska ta det från början:
Ni minns kanske "våran" grekiska familj och deras äldsta dotter A (Angeliki 26 år). A har haft en pojkvän i ca två år. Det första året så var han hemlig tills en dag A:s pappa kom på dem med att träffas. Det blev ett väldans liv! Pappan krävde att pojkvännen skulle komma och be om dotterns hand annars fick de inte träffas. Både A och pojkvännen ville ta det lungt och lära känna varandra först innan de tog steget vidare. Vilket är förnuftigt även i våra öron men inte i faderns!Det blev en enorm press på A som i sin tur fick pressa pojkvännen. Allt ihop slutade naturligtvis med att förhållandet sprack. Detta hände första veckan i maj. En förtvivlad A kom hem till mig och grät.

En vecka senare kommer A åter hem till mig. Den här gången är hon mer arg och säger till mig:
-Nu skall jag tänka mer på mig själv och göra som jag vill och när jag vill! Jag skall åka och bada, fixa håret, köpa kläder m m när det passar mig och inte när min familj tycker att jag skall göra det!
För mig låter det rätt normalt att en 26-åring gör saker när de själva vill.
Det går ytterligare en vecka och under den veckan ser jag att A bla åker till stranden och badar.Allt verkar frid och fröjd.
Veckan där på kommer gubben hem från affären och frågar:
- Vad har man på sig när det är förlovningskalas?
-Ingen aning. Hur så vem ska förlova sig?
- Ja, gissa en gång.
-Inte A i alla fall för det är ju slut. Thanassis?
- Nej inte han.
- Du menar inte att A ska förlova sig?
- Jo det säger Vasso (mamman) i alla fall.
Jag fattade absolut ingenting! Tusen frågor ploppa upp i huvudet! Jag var tvungen att skicka ett sms till A och fråga vad som händer.
Fick inget svar och anledningen var den att A var i Athen med sin pojkvän och tittade på förlovningssmycket! Vilket gjorde mig ännu mer förbryllad.

Några dagar senare kommer så A hem till mig för att berätta. Det finns en kille i byn, G (Georgios) som flera gånger tidigare frågat om A:s hand men fått Nej. När nu G hörde att det hade tagit slut med pojkvännen så gick han raka spåret till A.s pappa och bad om hennes hand och fick JA!(?) A får genast "mellanringen" och de åker alltså till Athen. Hon visar mig bilder på smyckena de sett ut och jag bara skakar på huvudet. Jag fattar absolut ingenting! För tre veckor sedan satt hon hos mig väldigt uppriven över det brutna förhållandet, nu ska hon förlova sig med en annan!
-Älskar du honom?
A tittar länge på mig, snörper lite på munnen till slut svarar hon
- Jag tror att jag börjar göra det, G ger mig frihet. Jag kan ta hans bil när jag vill. Han har gett mig en ny mobil med abonemang så jag kan ringa när jag vill och hur mycket jag vill.
Vi ska bygga ett hus där bara vi ska bo, ritningarna är redan klara.

Sedan den dagen G bad om A:s hand och fick ja så har de träffats jämt. Det de gör är att ordna för förlovningen den 14 juli och brölopet senare i höst.
Nu är det inte längre familjen som bestämmer över A och vilka regler som gäller, nu är det G! Och jag fattar fortfarnade ingenting! Framför allt så fattar jag inte att det fortfarnade går till så här år 2007!

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Det høres jo helt vanvittig ut!

En av mine venninner bor sammen med faren sin (enkemann) i en liten landsby utenfor Nafplio. Hun er 27, faren er rundt 80. Min venninne har hatt en kjæreste i mange år som faren ikke vet om. Denne kjæresten er en kjempegrei gutt, men han er snaubarbert på hodet, har ring i øret og er ikke ferdig med utdanningen sin ennå, så min venninne kan ikke ta ham med hjem til faren, sier hun.

Vel, for et års tid siden kom en av landsbyens beboere på besøk til faren og ba om tillatelse til å gifte seg med min venninne. Faren sa ja!!! De to, frieren og min venninne, har aldri møtt hverandre, han hadde bare sett henne på avstand.
Uansett, min venninne nektet selvsagt, nektet til og med å møte frieren, hun vil ikke engang vite hva han heter. Hun synes det hele er fryktelig tåpelig, og det hadde aldri falt henne inn å så mye som treffe en så gammeldags frier.
Så heldigvis er det 2007 for noen jenter, iallfall! For de fleste, vil jeg tro...

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Ja, det låter verkligen trist. Det är bara att hoppas att det blir bra i alla fall i slutändan, men som du säger, det är år 2007!!

/Ulrika

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Det burde da ikke overraske noen at det også i 2007 er kulturforskjeller rundt i verden, også mellom Norden og Hellas, og internt i Hellas.

Jeg synes det er litt trist at vi sitter her i vår nordiske perfekthet og uttaler oss så til de grader negativt om en kultur som kanskje ikke har utviklet seg like raskt som vår, og kanskje ikke engang i samme retning på alle områder.

Og det er jo kulturforskjellene som på mange andre områder gjør at vi tiltrekkes slik av Hellas. Og da får vi kanskje bare registrere at vi fortfarande fattar ingen ting av hvordan andre mennesker i en annen kultur tenker, kanskje undres over det, men uten å se det som en selvfølge at alle bør tenke som oss, og synes det er trist når ikke alle gjør det.

Det var bare det..... ;)

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Men jag känner A så väl och vet vad hon tycker och tänker! Detta strider helt och fullt med vad hon känner, tycker och tänker. Hon ville gifta sig med en man hon älskade och som var snäll mot henne, det var hennes önskan. Därför fattar jag ingenting.
Jag älskar kulturskillnader , för det mesta. Det är få saker jag reagerar starkt på: att tvingas till äktenskap och hedersrelaterademord är två av dem.

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Men som du ser av mitt innlegg, og kanskje jeg burde understreket det tydeligere, så er jo dette som Angeliki gjør også underlig i Hellas. Det er en del av kulturen som virker gammeldags og avlegs også for grekere. Min venninne har selvsagt fortalt sin historie til en mengde venner, og alle som en ler av den håpløse faren og den antikvariske frieren.

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Visst är det år 2007 och jag vill inte på något sätt hålla med om att detta är rätt, men vi talar om olika kulturer och traditioner, vilket kan te sig väldigt annorlunda i våra ögon.

Grekland har inte samma sociala skyddsnät som Sverige och för många tjejer blir det att välja mellan pest och kolera när det gäller att tvingas bo kvar hemma eller att skaffa sig en karl och få ett eget hem.

Har ganska nyligen haft en liknande diskussion med en släkting som förklarade för mig att de flesta tjejerna från hennes avgångsklass i gymnasiet valde att "i brist på annat" gifta sig och få ett eget hem att bestämma över. På så sätt får de en egen ställning i samhället samtidigt som familjens ekonomiska ställning tryggas. I S har vi A-kassa, barnbidrag, bostadsbidrag etc men något sådant bidragssystem finns inte i G. Arbetslösheten är också hög samtidigt som t ex avslutade universitetsstudier inte genererar jobbmöjligheter på samma sätt som här.

Såg för bara ett par dagar sedan ett intressant program om en iransk-judisk tjej boende i USA och där framkom ungefär samma tankegångar även om de familjerna kom som invandrare för ett 50-tal år sedan.

//Zanét bye_bye

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Jag såg den också; det var en mycket bra dokumentär, tycker jag. Den speglade verkligen spänningen mellan tillhörighet (och lojalitet) och önskan om självbestämmande (och frihet). Jag undrar hur hon (filmaren) gjorde, om hon idag är gift eller ej...

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Jag tycker att det är skrämmande när samhället byggs upp på att män skall bestämma över kvinnors liv.
Grekland ligger långt efter när det gäller jämställdhet, något som jag tycker är tråkigt att se när man besöker landet.

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Hela dokumentären var väldigt intressant och jag precis som du undrar om hon idag är gift eller inte. Kommer du ihåg vad hon hette?

//Zanét bye_bye

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Nu har jag kollat upp det. :) Hon heter Tanaz Eshaghian. Kanske kan man luska ut hur hon har det nu...?

Ja, båda de två dokumentärerna hittills i serien "Kvinnans plats" har ju varit urbra...!

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Tack Paulina :) Vore intressant att få följa henne!

//Zanét bye_bye

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Ursäkta mig lite grand, men John, om du på allvar tror att det här tankesättet tillhör det moderna grekiska samhället då får du nog tänka om. Visst har de en annan syn på giftermål än oss nordbor, men att de grekiska kvinnorna skulle vara en hoper ryggradslösa varelser utan egen vilja är en högst forntida uppfattning.
"Vår" kusin Angeliki är 40 år, är gift och skild en gång och lever idag "i synd" med en ny man och har inga planer på vare sig giftermål eller barn. Hon driver en egen verksamhet som privatlärare och är i allra högsta grad en stark och oberoende kvinna.
Jag vill nog påstå att målsättningen för de allra flesta moderna kvinnor i Grekland är att tjäna egna pengar, utan att behöva gifta sig rikt. Även om sann kärlek, giftermål och barn fortfarande står mycket högt på den grekiska prioritetslistan för ett lyckat liv.

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Inte bara i Grekland..

Brittisk dokumentärfilm

//PO ;)

Sv: Men hallå, det är faktiskt år 2007!
 

Även amerikanerna drar sitt strå till stacken...