En reflektion vid midsommartid.
 

Minns min ungdoms midsommar. Barfota och tyst, för att inte bryta magin, klättrade jag över sju gärdsgårdar, plockade sju sorters blommor som jag lade under kudden för att sen drömma om mannen jag skulle komma att gifta mig med. Kan idag inte minnas att jag någon gång drömde om en snickarprins …men det är trots allt mer än femtio år sedan.
Idag skulle jag inte utsätta mig för för något liknande. Inte för jag oroar mig över benskörhet - har vid flera tillfällen missat trappsteg på väg ner från övervåningen. Men bara tanken på att behöva kravla mig över gärdsgårdar, om man över huvud taget hittar någon, kanske landa bland: fästingar, brännässlor, mördarsniglar eller vildsvin, gör att blodtrycket stiger.
För kvinnor i min ålder tror jag att det idag räcker det med att kliva över sovrumströskeln sju gånger, sätta några blommor i en vas på nattduksbordet och boken Femtio nyanser av honom under kudden - garanterat fästingfritt.

(Denna reflektion gjordes för några år sedan.)

Trevlig midsommar! :)

Sv: En reflektion vid midsommartid.
 

Tack för trevliga tankar!
Tänk att jag minns som barn att midsommaraftnarna alltid var varma och soliga, ja faktiskt hela somrarna. Men det kunde väl inte vara så, eller?

Jag hoppade inte över 7 gärdsgårdar, det fanns inte sådana på de karga Norrbyskären. Men jag plockade 7 sorters blommor och måste gå till alla dom 3 öarna som Norrbyskär bestod av. Det var lite ont om flertalet blommor så ängsullen fast längst bort vid segelbåtshamnen på första ön. Ibland fick jag palla någon trädgårdsväxt eller kanske en syrenblomma i knopp. Växtligheten ute i skärgården startade alltid 3 veckor senare i förhållande till fastlandet.

Ibland la jag buketten under min brors kudde, så att han skulle få drömma om sin tillkommande. Så snäll jag var då!

Detta var mina små tankar igår kväll, när jag absolut inte kunde gå och lägga mig i den vackra och varma midsommarnatten.

Birgitta.

https://www.kalimera.nu/forums/pictu...ictureid=22857

Sv: En reflektion vid midsommartid.
 

Birgitta! Jag gör ofta små reflektioner - gärna då och nu - som jag sen skriver ner. Till exempel: varför heter det trådlöst nätverk. I vårt hus kryllar det av sladdar, dosor, apparater och kontroller. Bara att sätta på tv:n kräver två, kontroller: först tar jag en liten mager silverfärgad, hal som en ål, därefter en svart, mer rejäl och greppvänlig. Några sekunder senare ropar jag på min man. :eek:

När jag ska skicka iväg det här, så går det inte. Ropar på min man som berättar att nätverket uppdaterar sig. Några minuter senare har jag både nätverk och huvudvärk. :(

Sv: En reflektion vid midsommartid.
 

Visst är all denna teknik och electronik bra, när den fungerar! Tyvärr är ju fallet, när man som jag inte begriper sig på den, att den alltför ofta fallerar (eller är det skit bakom ratten, dvs jag ;)
Hjälpropen är många, även här hemma. Framförallt dessa datorer, de tycks inte gilla mig alls (ömsesidigt dessvärre!)
Catlady, som uppskattar när "tingen" fungerar (som jag vill ;) ).....

Sv: En reflektion vid midsommartid.
 

Birgitta! Vilken snäll syster din bror måste ha. Undrar om han drömde om sin tillkommande …:rolleyes: