Sv: Det här med att kolla på kloster...
 

Intressant ämne!

Jag gillar verkligen kloster och jag kan gå bra långt om något ligger avsides. Det är inte alltid det är själva klostret som är intressant, många gånger är det platsen där klostret ligger som lockar. Och vandringen dit. Visst uppskattar jag även den sinnesro som finns i många kloster, men läget är viktigast. Som klostret på Amorgos, eller de i Meteora. Ett av mina favoritkloster är Agios Theologos på Amorgos. Det är övergivet, man kan inte ens gå in i själva kyrkan, men platsen är magisk, och vandringen dit är alldeles underbar. Likören. :)

Sv: Det här med att kolla på kloster...
 

Hej!!

Jag har varit på endast ett kloster i grekland, Penteli. Norra Athen. Det är högsätet för Grekiska kyrkan. Var där med min skola (där jag läser grekiska) Och det var mycket intressant. Vi fick guidad rundtur i den gömda skolan dit pojkar kom under den Turkiska ockupationen, det kröp i en ca 3 km lång tunnel för att ta sig hit.
Efter rundturer och diverse diskussioner åt vi lunch med självaste Christodoulos, ärkebiskop i Athen och hela Grekland. En mycket intressant person som pratar inte mindre än sju språk flytande.

Detta är min enda kloster upplevelse i Grekland och det kommer nog att bli fler för en mer rofylld plats får man leta efter.

bye_bye bye_bye bye_bye

Sv: Det här med att kolla på kloster...
 

Jag håller med dig! Varför roa sig med sånt? När man kan sitta på en taverna och titta på en underbar utsikt och äta och dricka gott. Det livet passar i alla fall mig mycket bättre Ang_elx Tur man kan välja själv vad man vill göra med sin semester.

Moster, som ska trampa skånsk mark i fyra dagar till :)

Sv: Det här med att kolla på kloster...
 

På ett sätt undrar jag också vad det är som är så speciellt med att gå omkring och titta på gamla kloster och kyrkor... men när jag väl kommer dit så får jag alltid svaret. Det är något visst med atmosfären. Speciellt när det är riktigt gamla saker man får titta på. Man vet att någon målade alla dessa bilder som man just nu tittar på för 400 år sedan. Människor som du och jag har gått där på de blanka golvstenarna i århundraden och har som du och jag bidragit till deras blankhet. Det är mäktigt och känns så oerhört äkta på något vis. Man blir liksom ödmjuk av upplevelsen...